Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
syn måste man ha på de underhafvande, hvilka hafva endast lön, men
ej vinst af saken. Men huru tröttsamma, besvärliga och äfventyrliga dessa
expeditioner än äro, så är dock den stora vinst, som den, hvilken
lyckligen bringar kreaturen till ort och ställe, kan vara säker om, så rik och *
lockande, att det alltid gifves folk, som vedervåga dylika företag.
Den resa som vi nu gå att beskrifva, företogs från Sidney af tvenne
män, Dargy och Leuba. Dessa båda personer hade sju biträden med
sig, bland hvilka voro två svarta; vidare hade de sex starka draghästar
och ett tillräckligt antal af ridhästar. Deras vagnar, som voro ytterst
starka, hade samtlige redan förut gjort en resa till guldminorna, och
dervid bestått profvet. Lifsraedlen bestodo af en tunna mjöl, flera
centner socker, en låda té, en tunna saltadt oxkött och ett fat bränvin. De
båda resande hade ett tält gemensamt, men arbetarne fingo reda sig
så godt de kunde under bar himmel. Landtresan började från
Mait-land vid Hundfloden; ända dit hade man rest på ångfartyg.
Detta ställe är beläget ungefär trehundra mil från det distrikt, der
boskapshjordarne finnas och denna resa kan ej tillryggaläggas annat än
i små dagsresor, emedan det är nödvändigt att spara hästarnes krafter
för kommande arbeten. Hvarje dag reser man ungefär åtta mil och om
aftonen, då man anländer till en bäck eller en sjö, sammantjudrar man
hästarne och öfverlemnar åt dem sjelfva att under natten söka sig föda.
Ungefär en månad efter afresan från Maitland uppnådde karavanen
den så kallade stationen och de funno på en oerhördt vidsträckt
högslätt intet annat, än otaliga hopar af nötkreatur och får midtuti en högst
-torftig vegetation. Blott några få eländiga hyddor ser man spridda på
stora afstånd från hvarandra; Weewaa är den enda byn på denna
oerhörda areal, men dess hyddor äro lika så eländiga som alla andra
bostäder i dessa trakter och den eger på sin höjd 300 innevånare. Denna
by är medelpunkten för hela distriktet samt dess hufvudstad.
Här afslöts handeln, och nötkreaturen och dess vaktare försvunno
i öknen, för att drifva dem tillsamman. Efter en veckas tid fick man
redan från långt håll höra boskapens brummande och bölande, då
köparen jemte hans följeslagare genast stego till häst, för att emottaga
djuren; de förde några mjölkkor med sig till byn och drefvo dem i
floden, på det att hjordar som anlände från andra sidan af densamma, så
mycket lättare skulle kunna förmås att simma deröfver. Floden Namoi
vid hvilken byn ligger, har en bredd af fyra hundra fot; det är-alltid
förenadt med svårigheter att med en talrik hjord komma öfver en
sådan ström, hvarföre man indelar hela massan i afdelningar om ungefar
trehundra till fyrahundra stycken hvardera, sedan drifvas de med långa
piskor och under vildt skrik i vattnet. Då kreaturen nu se, att de icke"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
