Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samt nötkreatur; många af dem äro nu förvildade och hafva rikligen
förökat sig i den lägre regionens skogar.
Desto rikare är fåglarnes slägte representeradt. Man känner ännu
icke på långt när alla här förekommande species: utom papegojor,
duf-vor, springfåglar, lärkor, vad- och vattenfåglar och en mängd
sångfåglar, är redan för sin besynnerliga form khri’n eller den ny-zeeländska
ka-suaren bekant; denna har visserligen en stor likhet med den
ny-holländ-ska, men är dock ingalunda samma fågel. På hafvet är den jättelika
albatrossen hemmastadd, en roffågel, som icke sällan anfaller simmande
skeppsbrutna; äfven den nordiska pinguinen infinner sig ganska ofta på
kusten, synnerligast i den södra delen af landet.
Hafvet och floderna hvimla af alla slags fiskar; men amfibier
finnas deremot i lika ringa antal som däggdjur. Man känner blott några
ödlor; ormar har man icke funnit någorstädes, och om sådana skulle
finnas, betviflar man att de kunna vara giftiga. Orsaken härtill är dock
svår att inse, ty giftiga ormar förekomma såväl i den tempererade som
i den heta zonen.
Äfven insekter, synnerligast sådana som förorsaka besvär, finnas
högst få.
Sedan örikets upptäckt, som skedde i början af 17:de århundradet,
äro innevånarne beryktade för sitt mordbegär och menniskoätande.
Närmare underrättelser har man först år 1642 genom Abel Tasman, som
landade derstädes, men öfverfölls af innevånarne, hvarföre
landstignings-platsen erhöll namnet Mördareviken.
Ofver 120 år förblef upptäckten af detta stora land alldeles
obegagnad. Tasman hade visserligen tagit detsamma i besittning för
Nederländernas räkning och kallat det Staatland; men staterna brydde sig
icke om detsamma, och det öfverläts åt Engelsmännen att draga fördel
af upptäckten. Ar 1769 besökte Cook på sin första resa ögruppen,
uppehöll sig derstädes ett halft år, och uppmätte med beundransvärd
ihärdighet densamma från ena ändan till den andra. Ett år senare besökte
den fransyska resanden Marion du Fresne norra kusten af ön; dervid
förlorades en båt, som, efter hvad sedermera blef upplyst, gått förlorad
under storm. Den hetlefrade Fransmannen beskyllde infödingarne för
att hafva stulit den, nedbrände en af deras byar och tog höfdingen med
ombord, hvarest denne dog af grämelse. Detta förbittrade så mycket
de infödda, att kaptenen, då han i sällskap med 16 matroser gick i
land, blef nedgjord af åboerna. Enligt en annan berättelse skulle
anledningen till mordet på de hvita icke hafva utgått från du Fresne, utan
från en äldre resande, vid namn Surville. Lika mycket,
Ny-zeeländar-ne äro sedan denna tid blekansigtenas grymmaste fiender, och då de äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
