Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ringen. Detta är ett hos de flesta sydhafvets urinvånare öfligt bruk att
pryda sin kropp. Redan hos Fransmännen och Italienare finner man
ganska ofta deras armar tatuerade med brokiga färger, men detta
tillgår på ett så lindrigt och föga smärtsamt sätt, att det icke behöfves
någon synnerligt stor kallblodighet, för att kunna fördraga operationen
utan någon yttring af smärta. Men annorlunda är forhallandet på
Sö-derhafsöarne, der icke några hopbundna synålar, doppade i någon färg, lätt
stickas in i huden, utan der verktygen, som begagnas vid tatueringen,
bestå utaf en såg af hajfisk-tänder och en mejsel, bildad af ett musselskal.
Infödingen, som vill upptagas bland männen, lägger sig på rygg;
hans hufvud hvilar i operatörens sköte, denne sätter mejseln på behörigt
ställe i ansigtet och gifver den några slag med ett vedträd, tilldess ett
gapancle sår uppkommer. Nu flyttas mejseln vidare och åter slår han
på densamma, tilldess teckningar af det mångfaldigaste slag och icke
sällan rätt smakfulla visa sig öfver hela ansigtet, såsom efterföljande
afbildning utvisar. Småningom utbredas dessa teckningar öfver hela
kroppen.
Aro teckningarne verkställda med mejseln, fullkomnas de med
sågen, d. v. s. sättas i sammanhang med hvarandra. Ofverallt der ännu
ett stycke hud stannat qvar mellan tvenne mejselhugg, bortslites det med
Tatiiera<l Ny-Zee!flmlare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
