Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppgick till mer än 100,000 öboar, fann man kastskillnad samt
personer, som lefde af andras och icke af eget arbete, och som, äfven om de
icke behandlade dessa menniskor som slafvar, likväl ansågo dem som
sådana. Dessutom fanns det prester, som infört en ohygglig gudstjenst,
vid hvilken menniskooffer anställdes och andra grymheter i mängd
ut-öfvades.
Såsom en gemensam typ för alla de större öarne i den heta zonen
vilja vi här lemna en beskrifning på ön Tahiti.
På gränsen af den varma zonen och söder om eqvatorn äro
Säll-skapsöarne belägna. Dessa hafva, alltsedan de af Engelsmän och
Fransmän blifvit närmare undersökta, fatt emottaga täta besök af alla
Europas nationer, som med synnerlig ifver sökt förstöra dem, så att Tahiti
numera knappt räknar 10,000 menniskor.
Forntida resande beskrifva dessa öboer såsom de skönaste
menniskor på jorden, blott egande en, enligt nordbors tycke, alltför mörk hy,
hvilken dock icke var mörkare än Italienarens eller Spaniorens. De
berätta oss, att tre skiljda kaster funnos, af hvilka den ena utgjordes af
presterna, som sågo ut att vara hotfulla, dystra och elaka, en följd af
deras grymma sysselsättning, menniskoslagtandet. Den andra räknade
bland sig de förnäma, hvilka vanligen hade en hög, smidig och kraftig
växt samt voro glada och njutningslystne, man skulle nästan kunna säga
lättsinniga, men som voro lika stolta som lättsinniga och derföre
ansågo under sin värdighet att umgås med den lägre arbetande klassen. Den
tredje kasten egde lika stor skönhet som de tvenne föregående, men var
ej så högväxt eller kraftig.
Då Européerna stego i land på dessa öar, funno de ett‘ganska
lyckligt folk med de älskvärdaste seder, godmodigt, vänskapligt och
förekommande. Afven den lägsta kasten var lycklig, ja måhända varden
lyckligast, ty presterna fordrade icke att dess förstfödda söner skulle
offras åt gudarne, som deremot var förhållandet med den andra klassens.
Hvad som gjorde denna sed ännu grymmare och förskräckligare, var
bruket att låta dessa barn qvarstadna hos föräldrarne, till dess de uppnått
mogen ålder samt först då offra dem åt gudarne.
Dessa glada och lyckliga öbor bemötte Européerna med vänskap
och tjenstaktighet, och som de voro rena naturbarn, ansågo de det ej
för någon skam att följa de hos hvarje varelse nedlagda drifter och
böjelser, och de skänkte sin ömhet i rikt mått åt främlingarne, utan att
derför fordra någon gengåfva.
Detta förhållande har nu helt och hållet förändrats, sedeslösa
matroser och skurkar, sådane som endast den engelska skeppsdisciplinen
kan fostra, hafva blifvit hitsända såsom missionärer, och de hafva icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
