Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett rike, som sedan egde bestånd i öfver 400 år. De undervisade
öf-verallt de folkslag, till hvilka de kommo, i byggnadskonst, åkerbruk,
bomullsodling samt bearbetningen af guld och silfver. De hade en
bildskrift och ett sol-år, hvilket var fullkomligare och bestämdare än
Grekernas och Romarnes. De förstodo att ganska snart göra sig
hemmastadde, hvilket synes af de pyramider, som de lemnat efter sig och hvilka
äro noggrant ställda efter de fyra väderstrecken, och genom dessa
konster och vetenskaper vunno de en sådan öfvervigt öfver sina grannar,
att till och med lemningarne af detta folk (genom hunger och pest
omkom nitton tjugondedelar af detsamma) utöfvade ett välgörande och
civiliserande inflytande på de vilda stammar, som sedermera togo landet i
besittning.
Derefter uppträdde sju stammar, hvilkas urhem var beläget
nordvest om Kaliforniska viken. Dessa spridde sig sedermera öfver de
sydligare belägna länderna och injagade genom sina raa och vilda seder en
stor förskräckelse hos de der boende folkslagen. Den sista af de
invandrande stammarne var Aztekas, hvilken, som det synes, i midten af
tolfte århundradet lenmade sina hem och mot slutet af nämnde sekel
anlände till Mexiko. De synas hafva varit utomordentligt tappra, men
likaså grymma. De grundläde hufvudstaden Tenochtitlan, och vid en
sed-nare tidpunkt valde de sig en konung.
Det förefaller, som om derefter en grym regering herrskat i två
arhundraden, under hvilken tid det krigiska folket utbredde sig åt alla
håll, men hvaraf äfven mord, plundring, krig och förderf blefvo en följd,
till dess riket under Montezuma I blef sä utvidgadt, att knappt något
mera folk återstod att besegra.
Mexikanerna tro på ett allsmägtigt och osynligt, gudomligt väsende,
som de kalla Teotl, d. v. s. Gud, men de hafva äfven ett ondt
men-niskofiendtligt väsen, som de benämna Tlakatekololotl. Själarne äro
odödlige, ja till och med djurens. De menniskors själar, som dödades i
krig, eller de qvinnor, som dogo i barnsäng, kommo till,solens hus,
hvar-est de tillbringade ett ganska lyckligt lif och hvarifrån de äfven, om de
så önskade, kunde återvända till jorden, genom att antaga någon
vacker fågels skepnad. De, som af andra orsaker afledo, kommo till
vatten-tengudens paradis, men de som dödade sig sjelfva fördes till det dystra
och mörka stället Miktlan.
Hos dem fanns äfven en tradition om en syndaflod, ur hvilken blott
tva menniskor undkommo, Koxkox och Kikequetzl, hvilka sedan befolkade
jorden.
Utom den höga osynliga guden funnos flera andra lägre
gudomligheter, t. ex. en särskild gud för vattnet, för elden, en skyddsgudinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
