Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sluttningen från högbergen till Stilla hafvet är 12 till 30 mil bred,
men vid Mexicanska viken har denna sluttning 60 mil, ja, om man
reser genom Honduras eller Yucatan ser man den uppgå till 150 mil. Ett
förhållande, som är motsatt det nu omnämnda, inträffar endast vid sjelfva
hufvudstaden Mexiko, ty (ier är sluttningen mot öster, mot Veracruz
brantare än mot vester.
Slätterna, som fordom utgjorde bädden för stora insjöar, äro af
Hum-boldt uppmätta och hafva följande höjd öfver hafvet: Toluco-dalen 8040
fot, Tenochtitlan 7000 fot, Actopan-slätten 6100 fot och Istla-slätten
3000 fot.
T det inre af landet ligga dalarna så nära hvarandra samt äro icke
afbrutna af några berg, att detta förhållande mycket bidragit att
underlätta eröfringen af Mexiko. Från hufvudstaden kan man, utan att
möta något naturhinder, resa hela vägen ända till gränsen af Nya
Mexiko. Från Mexiko till koppargrufvan vid Guanaxato höjer sig
marken knappt 60 fot, jordmånen i dessa dalar är synnerligen rik.
Vegetationen betingas naturligtvis af dalarnes höjd öfver hafvet, men hvilka
slags alster den än frambringar, vare sig sockerrör och ris i de lågt
belägna, bomull och kaffe i de mellersta, majs och andra sädesarter i de
högt liggande dalarne, allt växer i en obeskriflig yppighet, men ju lägre
ned man kommer, synnerligen om man derjemte närmar sig Mexikanska
viken, desto ohelsosammare är klimatet under den heta årstiden. De
lågt belägna landsträckorna kallas tierras calientes. På högslätterna
deremot, de såkallade tierras templadas, njuter man af evig vår.
Centralamerikas bergskedjor sträcka sig från nordvest till sydost och
sammanbinda de två kontinenterna med hvarandra. 1 några enstaka fall
är denna rigtning icke följd, utan bergen slingra sig om hvarandra och
än närma, än aflägsna sig från hafvet. Den mellersta kedjan kan man
anse såsom den vigtigaste, kustbergen skilja sig såväl i anseende till
längd och höjd, som äfven i anseende till deras mer eller mindre
vulkaniska natur. De högsta bergspetsarne äro belägna på Anahuaks bergås,
hvarest ett mäktigt porfyrlager anträffas och der man äfven ser många
bevis på vulkanisk natur, såsom basalt, syenit, trapp och serpentin.
Äfven obsidian, hvaraf de gamla Aztekerna i brist på jern förfärdigade
sina skärande verktyg, påträffar man här i otroliga massor. Under
dessa berg synes en mäktig vulkanisk härd hafva fatt sin plats.
Elden från denna skaffar sig utgång genom en lång rad af skorstenar; de
namnkunnigaste af dessa vulkaner äro Popocatepetl och Ciclaltepetl
eller Piken vid Orizaba.
Den förstnämnda af dessa tvenne mäktiga vulkaner är 16,626 fot
hög. Såväl denna som Iztaccihuatl, hvilken har en höjd af 14,7: 6 fot,
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
