Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
invid kratern, och att blott enstaka snöfält lågo qvar på öfversta
sluttningen.
»Jag hade för bergets bestigande valt dess norra och nordöstra sida,
emedan stigningen här syntes mig vara svagast, och de vida, glatta
snöfälten, som icke hade några framskjutande klippor, här erbjödo den mest
inbjudande väg. Yi började fotresan från en gletscher, som
undantagsvis sträckte sig 180 ä 190 fot djupare ned i en dalklyfta. Det är Corte
de la Nilde (isbrottet), dit Indianerna drifva sina mulåsnor, för att hemta
is för det varma kustlandets behof. På denna punkt upprinner också
floden Jamapan, som med stort buller qväller fram under gletschern och
derpå skyndar ned till socker-, tobaks- och kaffeplantageraas
fruktbara fält.
»Jag märkte snart, att de på Orizaba lägrade snömassorna vida
öfver-träffa Popocatepetls. På det sednare låg snön i vågformigt uppradade,
några fot höga pyramider, livilkas öfvergående icke erbjöd någon
svårighet, utan snarare ett stöd för foten. På Orizaba deremot var
snöfältens yta mera jernn, men i sjelfva massan förekonnno väldiga
rem-nor af 5 till 600 fots längd, 100 fots djup och 3 till 12 fots bredd.
Ur dessa remnors gap framstucko de hårda gröna spetsarne af verklig
gletscheris. Icke utan förskräckelse befunno vi oss ofta vid kanten af
dessa oerhörda sprickor. Att kringå dem var tidsödande och att öfvergå
dem lifsfarligt. En jagthund, som händelsevis medföljt från Pato, gjorde
oss i denna förlägenhet en ganska stor tjenst. Med outtröttlig ifver
löpte han hit och dit på kanten af afgrunden, till dess han upptäckte
en snöbrygga, hvilken han raskt skyndade öfver; vi följde honom med
största försigtighet, ehuru icke utan en känsla af rysning och fruktan
att bryggan icke skulle förmå bära en mans tyngd, eller att vi
måhända snart skulle förblöda på den dystra, hafsgröna klyftans
fruktansvärda istaggar; men man blir slutligen förtrogen med faran och efter
flera lyckliga försök begagnade vi oförskräckt hvarje öfvergång.
»Isremnorna löpa vanligen i parallel riktning omkring berget; dock
händer det, att somliga korsa hvarandra i spetsig vinkel. Då vi
tillrygga-lagt ungefär hälften af isfältens höjd, uppnådde vi en jemn sluttning,
som sträckte sig mot öster och nordost och tjenade vulkanens egentliga
kägla till basis. Snö- och ismassornas sönderklyfning förekom här
oftare samt i ännu större skala. På många ställen sågo vi nästan
tratt-formiga fördjupningar, liksom om snömassorna blifvit nedsänkta i stora
underjordiska urhålkningar. Kanten på en af dessa fördjupningar vid
käglans fot bildade en brant ismur af mer än 20 fots höjd; men emot
öster nedsänkte den sig, i följd af bergets sluttning, i den, så att den
förenades med den stora snömassan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
