Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är nästan otrolig; och lika så underbart skena äro fjärilarne, hvilkas
storlek och färgprakt öfverträffar allt hvad inan i den vägen sett i
andra länder. •
Brasiliens handelsprodukter utgöras nästan endast af hudar; det i
fria luften torkade köttet, hornen och talgen efter boskapshjordarne.
Köttet är för öfrigt af så afskyvärd beskaffenhet, att det fordras en
brasiliansk infödings hela resignation, för att kunna förtära detsamma,
ty i Brasilien har man intet salt, för att skydda det mot förruttnelse,
eller, rättare sagdt, det införda saltet är alltför dyrt, och det, som i
Brasilien skulle kunna produceras bättre, än i södra Frankrike och
Italien, hafssaltet, begagnas icke af de enfaldiga och lättjefulla
Portugiserna.
Adelstenar och guld äro de enda föremålen för regeringens
uppmärksamhet, och allt, livad Brasilianerna göra derför, är att de söka
bibehålla sig i ensam besittning af dessa skatter, hvadan de bortslösa lika
så mycket pengar, för att bevaka den rika provinsen, som för att
uppsöka ädelstenar i floddalarnes sand.
De hufvudorter, der dessa skatter finnas, äro berget Serra do Frio
i provinsen Minas Geraes och förnämligast i Pejucolandet; vidare Serra
do Grao Mayor. Här förekommer diamanten i en hvit qvartssandsten,
Itacolumiten. Slutligen påträffar man den äfven i ett distrikt i
provinsen Mattogrosso.
Ofverallt sökte man efter guld och lade icke så noga märke till de
små stenarne, alldeles så som förhållandet var vid Ural, hvarest först
Humboldts anvisning förde till den upptäckten, att man, sökande efter guld,
hade försummat att tillgodogöra sig det, som hade större värde. Da
man äudtligen i Brasilien gjorde den upptäckten, att de runda
genomskinliga små stenarne voro diamanter, skickade man plötsligen en sådan
mängd af dem till Europa, att prisen derför ganska märkbart sjönko.
I följd deraf måste diamanterna levereras till kronans skattkammare i
Portugal, der man utvalde och behöll de vackraste och endast sålde de
öfriga, men i små qvantiteter. Negrerna äro beständigt sysselsatta med
att genomsöka bäckarnes kiselsand; de bevakas pä det strängaste, så
att det knappt är möjligt att undandölja en diamant; dessutom äro de
nakna. Misstänkes någon att hafva slukat en diamant, så blir han
tvingad att intaga en stark dosis kräkmedel, och om misstankan
bekräftar sig, piskas han på ett obarinhertigt sätt. Finner likväl en neger
en diamant om 17 karats vigt, så erhåller han friheten, ett fall, som
för öfrigt högst sällan inträffar.
Guldet likasom diamanten finnes i flodsanden och vaskas äfven ur
densamma. Någon vaskning på konstgjordt sätt eger icke rum, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
