- Project Runeberg -  Pittoresk beskrifning öfver jordens kända länder och folkslag /
624

(1862) [MARC] Author: Carl Gottfried Wilhelm Vollmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

matet liknar det lands, hvarifrån han kommit, och genom sina händers
arbete afvinna jorden, som i inköp kostar nästan ingenting, sitt
uppehälle, samt inom få år uppbringa den till tvåhundra gånger dess
ursprungliga värde, så torde deremot i Brasilien blott den köpman vara
berättigad att vänta framgång, som är böjd att vara en riktig skälm,
ty af landtbruket kan man der ingenting vinna.

Brasileiros, afkomlingarne efter de invandrade Portugiserna, äro
ett folk med de vildaste passioner, med alla de fel som tillhöra
belef-vade nationer. Männerna äro ondsinta, trätlystna, envisa,
utomordentligt högmodiga öfver sin härkomst, om hvilken de tro att densamma
berättigar dem att ställa sig i jeinnbredd med de gamla Romarne. De
äro icke tappra, men väl lömska och mycket benägna att med dolken
afsluta sina tvister; de äro ränkfulla, och der, likasom hos
Nordamerikanerna, är förslagenhet en dygd, och förvärfvandet af rikedom genom
bedrägerier länder icke till vanheder; *man gör der endast afseende på
hvad man är, icke huru man blifvit det.

Utom alla dessa goda egenskaper utmärka de sig äfven genom
lättsinne och ett förakt för det passande, som svårligen torde hafva sitt
motstycke. Men då likväl enhvar vet — huru litet han är benägen att
akta en annans rätt, är svartsjuka, eljest icke ett fel, som vidlåder
syd-länningarne, ifall de äro gifta, utan endast märkbar före giftermålet —
hos dem i förvånande grad rådande, så att om flera gäster hafva plats
vid bordet, sitta alltid man och hustru bredvid hvarandra, men hustrun
skiljes från mannen på andra sidan genom dennes fru. Alltså sitta
alltid två äkta män och två fruar bredvid hvarandra, flickorna äro
hänvisade till den ena, de ogifta karlarne till andra ändan af bordet. Egen
förefaller, i motsats deremot, den obegränsade frihet, som rader vid
dans-nöjen och i kyrkan. Under messan inledas alla kärleksintriger, som
vanligen också hastigt nog leda till det önskade målet.

Stadslifvet är en fullkomlig efterhärmning af det södra Europas.
De gamla Romarne förstodo sig på att stenlägga gatorna; de nya, på
hvilken af de båda halföarne de nu befinna sig, anse det för
öfverflö-digt; de låta tvärtom gatorna, der de möjligen äro sten lagda, öfverhöljas
med afskräden från husen, i följd hvaraf de äro nästan omöjliga att
passera under regntiden. Oafsedt att regnet sjelft är så starkt, att det
hindrar en att gå ut, stå gatorna flera timmar efter regnet under
vatten, ty det är lika så litet sörjdt för dettas aflopp, som för
stenläggningen. För att likväl icke dömmas till att sitta hemma, låter man bära
sig i portechaiser, och negrerna, som skola förrätta bäraretjensten,
plaska med sina nakna ben omkring i smutsen, och närmaste puss ger dem
tillfälle till ett bad, som de förnya, när de skola bära husbondefolket hem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:06:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vcgwpitto/0632.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free