- Project Runeberg -  Pittoresk beskrifning öfver jordens kända länder och folkslag /
653

(1862) [MARC] Author: Carl Gottfried Wilhelm Vollmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ganska svårt att kunna lemna någon upplysning om densamma. De
hafva icke iklädt sig någon tribut, utan bo fullkomligt fria och
oafhän-giga på sina klippspetsar, och sannolikt är såväl deras lefnadssätt som
deras styrelse inrättade på ett patriarkaliskt vis.

Att dessa tre byar eller kolonier icke äro nagon fabel, utan
verkligen finnas till, kunde Barth finna deraf, att han der såg män som
vallade sina getter och besådde sina fält med hirs samt ett slags ört
(cor-chorus olitorius) som fortåres gemensamt med hirsen. Något vidare kunde
man icke inhemta om detta folk.

Om det stora insjöhafvet i Afrikas östliga del hafva vi redan talat,
men våra läsare torde måhända ändock med intresse läsa följande
utdrag ur en resebeskrifning af kapten Burton, som i nyaste tider besökt
de trakter, der detta haf är beläget.

Genom en maurisk Imans af Zanzibar välvilja lyckades det denne
resande, att beträda Afrikas fastland, som likt en bred grön vall reser
sig från kustsidan, på hvilken väldiga träd, böjda af de tropiska
vin-darnes kraft, antyda närvaron af menskliga boningar. Der marken
framskymtade mellan träden, såg han de rödfärgade dunerna, hvilkas icke
mindre än 300 mil långa rad af kullar uppstigit ur hafvet, såsom i
allmänhet är fallet med diiner, hvilka nästan alla i forna tider utgjorde
haf-vets botten.

På stranden vistas en mängd sjöfåglar, äfvensom en otrolig massa
surrande insekter, hvilka först vid solens nedgång gå till hvila. En
verklig nattlig tystnad, sådan som förlänar den nordiska natten en så
hemlighetsfull karakter, finnes dock icke här, ty äfven under natten
höres hafsvågornas brusande, då de bryta sig mot stranden och
oupphörligt framför sig uppvräka sandbackar; äfven förnimmer man hyenornas
tjut, krokodilernas dofva stönande, bullret och brummandet af flodhästen
eller sjökon, såsom de af engelsmännen blifvit benämnda, hvilka om
natten genombryta den tjocka vassen för att göra ett besök i
infödin-garnes planteringar, samt. de täta skott, som dessa aflossa på de objudna
gästerna, för att kunna hålla dem på afstånd.

Vid hvarje bebodd ort, som man passerar, är man ett föremål för
männernas tillrop, de förvånade qvinnornas skrik samt barnens pjollriga
anmärkningar. En sådan by är alltid omgifven af en stark förhuggning
och sjelfva husen, som ligga inom pallisaderna, äro skiljda från
hvarandra genom öppna platser, på hvilka qvinnorna äro sysselsatta med
hvarjehanda göromål samt barnen med lekar. Husen äro flätade af
Mangleträdets rötter, och öppningarne i flätverket äro fyllda med lera.
De hafva inga fönster, men det spetsiga taket reser sig lagom högt
öf-ver väggarne, för att lemna tillträde åt ljus och luft.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:06:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vcgwpitto/0661.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free