Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spritens styrka. Det behöfves sannerligen icke mer för att göra detta
land till en samlingsplats för en mängd rofgiriga skurkar, Araber och
Beludscher, hvilka lefva af att plundra resande. Beväpnade med
lansar, bågar och musköter lura de pä de genomtågande karavanerna.
Skulle det dröja alltför länge, innan någon sådan visar sig, så
bemäk-tiga de sig byarne, förklara unga hustrur och flickor för sin egendom
samt ihjälslå de gamla. Anländer sedan något sällskap af resande, som
är alltför talrikt, för att med lätthet kunna besegras, så sälja de till
detta de arbetsföra männen, qvinnorna och barnen, samt tända sedan
eld på byn och skynda derifrån, för att tilläfventyrs på ett annat ställe
förnya de begångna skändligheterna.
Ehuruväl de inföddes elände är ganska stort samt tyckes vara
outhärdligt, kan man dock icke hysa något synnerligen stort medlidande
med dem, ty lika hårda och oböjliga som deras öde tyckas de sjelfva
vara. Förgäfves bönfaller den resande om tak öfver hufvudet, han
erhåller det icke, så framt han ej intränger i deras hus och med
beväpnad hand tilltvingar sig det; han erhåller ej några lifsmedel, såvida han
ej tager dem med våld; icke det ringaste bistånd lemnas honom, såvida
han ej med hot kan tilltvinga sig det, ja han skulle, omgifven af det
rikaste öfverflöd, omkomma af hunger och elände, om han icke, såsom
bruket är i detta land, röfvade och plundrade, till den grad har det här
rådande eländet förhärdat menniskornas hjertan. Det är märkvärdigt
att se de stora kontraster, som öfverallt i Afrika möta de resande och
ligga så nära hvarandra.
En dagsresa längre bort ser man en fruktbar slätt, förgylld af en
glödande sol. Landskapet liknar en vacker park, hvars träd synas hafva
den skiftning i gult, som hösten framkallar; man ser grupper af
innevånare, som sysselsätta sig med åkerbruk, andra åter ställa smickrande
tal till skyarne, på det att dessa skola blifva dem bevågna samt skänka
sin välsignelse åt åkrarne. Tamarinder, baobabs, palmer och sykomorer
höja sig från midten af den bebyggda slätten. Turturdufvor kuttra i
trädgrenarne, präktigt färgade honingsfoglar sticka sin smala och långa
näbb in i blommornas kalkar, den minsta och vackraste svala sväfvar
fram utefter marken och tyckes med sin zickzacksflygt vilja gäcka
örnen, som i vida kretsar seglar högt uppe i skyn. Stora hjordar af
antiloper stadna plötsligt, då de få se en annalkande karavan och
försvinna hastigt, liksom en drömbild, förskräckta öfver dess närhet.
Hopar af den skönt strimmiga zebran och gnu —‘till hälften tjur, till
hälften häst — uppröra stora dammoln på slätten.
Men ännu hänförde af den sköna anblicken och genomvandrande
en vacker skuggrik lund, stöta de resande oförmodadt på de ännu ry-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
