Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blifva helt och hållet tilltäppta. På detta sätt njuter detta folk af den
dyrbara tobaksplantan, och de låta klämmaren qvarsitta så länge på
näsan, tilldess den af tobaken förorsakade stickningen och retningen helt
och hållet försvunnit. Man finner lätt att på detta sätt skall man
erhålla större njutning, än vi kunna erfara genom vårt sätt att snusa.
Rundt omkring den stora insjön bo en mängd olika folkstammar,
hvilka påstå att de ganska väsentligt skilja sig från hvarandra; men
Burton och Speeke antaga, att ingen skillnad dem emellan förefinnes och
att deras seder och bruk äro lika öfverensstämmande med hvarandra
som deras namn, hvilka alla börja med bokstafven U — Ugoma, Ukuha,
Ukate, Urundi, Ubunha, Utove, Utembe, o. s. v.
Folket förer snart sagdt ett amfibiskt lif. De kunna utan
olägenhet vistas hela timmar i vattnet, hvarunder de liksom sjöhunden sinmia
med kroppen högt öfver eller djupt ner i vattnet, än stå alldeles
upprätta deri och derunder utveckla en kraft och smidighet, som gränsar
till det otroliga; men ehuru såväl detta som till och med det tyngsta
arbete icke synes förefalla dem svårt, göra de dock icke någon den
ringaste tjenst, utan att derföre fordra en oförskämdt dryg betalning. Sins
emellan synas de icke uppföra sig särdeles höfligt, ehuru de utom
hemmet alltid iakttaga ett visst ceremoniel. Då de mötas, fatta de
hvarandra i armarne samt gnida sig mot hvarandra, alldeles som svinen mot
gärdesgårdarne, och härunder ropar den ene till den andra: »hur mår du,
hur mår du?» Qvinnor, som möta hvarandra, knäfalla på marken och
upprepa flera gånger dessa helsningar. Barnen äro i sanning afskyvärda,
de äro fula och misslyckade efterhärinningar af föräldrarne och
otillgängliga för all slags hyfsning; de ligga i ett ständigt kif och slagsmål med
hvarandra; bitas och rifva hvarandra med sina krokiga naglar alldeles
som ilskna kattor. Afven mellan föräldrarne och barnen förmärkte
Burton icke något ömmare förhållande, tvärtom nöpo de hvarandra, så att
blåmärken uppkommo, eller refvos, så att blodet rann.
Njutningen af den berusande hampan är en i dessa trakter
förfärligt utbredd last. Det finnes intet land, der man får se så många
rag-lande och fulla personer som här. Dessa arma varelser likna mera djur
än menniskor.
JJäruti har den förtjenstfulla resanden likväl orätt, ty att förtära
berusande drycker, så att man blir öfverlastad, är ett af de stora
företräden, som menniskor kan fröjda sig åt att ega framför djuren. Intet
djur berusar sig, och man tillägger dem derföre en alldeles oförtjent ära,
då man säger: »han är full som en kaja». Djuren kunde då med större
skäl säga om den civiliserade mopsen, hvars herre gifvit honom
bonbons, fyllda med likör: »han är drucken som en menniska».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
