Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lär man elefanterna att stiga uppför en trappa, hvi lken de sjelfva
uppföra utaf träkubbar, som hafva en vanlig trummas storlek. Man
ställer 6 a 8 träkubbar i en ring på ett sådant afstånd från hvarandra,
att elefanten kan gå emellan dem. Denne stiger nu upp pa tvenne af
dessa dubbar samt fattar med snabeln en kubb, som räckes honom, och
sätter den på en straxt bredvid honom stående samt fattar derefter
ånyo en och lägger den pä den andra invid honom befintliga träkubben
och derpå stiger han upp på dessa uppstaplade kub bar, h varefter han
fortsätter att uppstapla flera kubbar på dem, som hans fötter nyss
lemnade, och på detta sätt höjer han oupphörligt de trappsteg, som
han bestiger. Det berättas att en skicklig elefant på detta sätt slut-
ligen kan uppstapla tolf kubbar öfver hvarandra samt sedan ofvanpå
dem spatsera omkring, alldeles som om han befunne sig på jemna
marken. På gifven befallning nedtager han äfven trappan under sitt
nedstigande utföre densamma, till dess han vid sista trappsteget befinner sig
på arenan.
Flera andra mereud ds ganska putslustiga konststycken blifva
utförda af elefanterne, och dessa blifva så mycket löjligare, derigenom att
dessa skickliga rörelser icke synnerligen passa tillsammans med djurets
klumpiga yttre utseende. Bland dessa äro den att slå kullerbytta och
rulla omkring som ett hjul, att springa på två ben, ja till och med
blott på frambenen med hela den kolossala bakdelen utsträckt i luften.
Men det, som Européerna beskrifva såsom det mest komis ka att åse, är
icke de utförda konststyckena, utan elefantens sätt att ni eddela sig med
sin kornak. Denne upplyftar nemligen en af de ofantliga öronlapparne
och tillropar honom befallningen. Straxt svarar elefanten med ett skri,
hvilket tyckes utmärka: »jag begriper», hvarpå konststycket
ögonblickligen blifver af honom utfördt. Man kan lätt föreställa sig att detta
skall förefalla ganska löjligt.
Om de folkslag, som bebo det stora riket, har man tyvärr blott
en ringa kännedom. Shans eller, såsom de sjelfva kalla sig, Tais
synas vara de talrikaste och mest utbredda af indokinesiska stammen.
De äro i en stor halfcirkel bosatta rundt omkring den egentliga
birma-niska stammen, som är af rent indiskt ursprung. Denna stam bebor
landet från gränsen af Muripur till hjertat af Yunan och från Assam
ända till Kambodja. De bekänna sig öfverallt till Buddhaismen, tala
ett gemensamt språk, som icke eger stora dialektskillnader, samt hafva
tillegnat sig en temligen hög kultur. De försäkra, att för flera år
tillbaka (d. ä. för flera tusen år sedan) skall deras stamfader, den store
Tais, hafva grundlagt ett stort och mäktigt rike, hvilket sedan till följd
af inre oroligheter delades och sönderföll i flera småriken. Alla med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
