Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ihärdigt upptagna, hafva dessa rykten slutligen i hufvudsaken
besannats genom upptäckten af de Ny-Sibiriska öarna, af Wrangelsland
och af den öster om Beringssund belägna delen af Norra Amerika,
livars naturbeskaffenhet gifvit anledning till det gyllene
sagoskimmer, hvarmed folktron med orätt utsmyckade de kala, skoglösa
öarna i Ishafvet.
Samtliga dessa försök att från den sibiriska kusten tränga i
öppet haf norr ut hafva misslyckats af det enkla skäl, att ett öppet
haf redan vid en frisk segelbris var lika förderfligt för de fartyg,
som stodo den djerfve, men illa utrustade sibiriske polarfararen till
buds, som ett isfyldt haf, ja farligare, ty i det senare fallet kunde
man, om fartyget krossades, oftast rädda sig på isen och hade då
blott att kämpa mot hunger, snö, köld och andra svårigheter, vid
hvilka de fleste från barndomen varit vane, men i det öppna hafvet
krängde det illa byggda, svaga, med lerblandad mossa diktade och
med vidjor hopfästa fartyget läck redan vid en obetydlig sjögång
och var vid en starkare hjelplöst förloradt, i fall ej nödhamn snart
kunde nås.
Man föredrog snart att söka nå öarna genom slädfärder på
isen och upptäckte sålunda slutligen hela den betydliga ögrupp,
som benämnes Nya Sibirien. Öarna blefvo ofta besökta af
fångstmän, hufvudsakligast för insamlande af mammutbetar, af hvilka
stora massor jemte ben af mammut, noshörning, får, oxe, häst
m. m. finnas inbäddade i dervarande ler- och sandlager.
Sedermera hafva de blifvit fullständigt kartlagda under de Hedenströmska
expeditionerna, utrustade af ryska rikets kansler grefve Rumänzow
1809—1811, och under löjtnant Anjous expedition 1823.
Hedenströms expeditioner verkstäldes sålunda, att man, innan islossning
inträffat, öfverreste med slädar dragna af hundar på isen till öarna,
tillbragte sommaren derstädes och om hösten, då hafvet blifvit
isbelagdt, återvände. Då fråga är om hafvets segelbarhet, skulle
dessa på ett särdeles förtjenstfullt sätt utförda expeditioner hafva
stort intresse i synnerhet genom iakttagelser från land rörande isens
beskaffenhet om hösten, men i den korta berättelsen om
Hedenströms färder, som finnes intagen i Wrangels »Reise» s. 99—119,
den enda källa som i detta afseende varit mig tillgänglig, beröres
denna fråga ej med ett enda ord.[1] Deremot hafva genom hr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
