Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OTIIERES RESEBERÄTTELSE
tänder, af hvilka de resande hemtade med sig några till konungen.
Och deras hud är ganska tjenlig till skeppståg. Dessa hvalar äro
mycket mindre än andra hvalar; och äro ej längre än sju alnar.
Men i hans eget land är det bästa h valfånget. Der finnas hvalar
af fyratioåtta alnars längd, och de största äro femtio alnar långa.
Af dessa sade han, att han sjelf sjette dödat sextio på två dagar.1
Han var en ganska förmögen man på det slags egodelar, som
utgöra deras rikedom, det är på vilda djur. Han egde på den tiden,
då han besökte konungen, tama oköpta djur sex hundrade; dessa
djur kalla de renar. Af dem voro sex lockrenar. De äro i ganska
högt pris hos finnarne, ty med dem fånga de vildrenar.
Han var ibland de yppersta män i det landet. Dock egde
ban icke mer än tjugu kor, tjugu får och tjugu svin. Och det
lilla han plöjde, det plöjde ban med hästar. Men deras
förmögenhet beror mest af den skatt, som finnarne till dem betala. Denna
skatt består i djurs skinn och fogelfjiider, livalfiskben och sådana
skeppståg, som äro förfärdigade af hvalfisk" och af sälskinn. Hvar
och en betalar efter sin förmögenhet. Den förmögnaste bör erlägga
femton mårdskinn, fem renhudar, ett björnskinn, tio korgar tjäder,
hålla på att bortjagas från Spetsbergen. Med hvilken hastighet deras antal pà
det sistnämnda stället år fur år förminskas, framgår deraf, att jag under mina
många arktiska resor, som började år 1858, aldrig sett hvalrossar vid Beeren
Ei-land och Spetsbergens vestkust, men väl talat med fångstmän, som ett årtionde
tidigare sett dem derstädes i hjordar på hundra- och tusental. Sjelf liar jag
sett dylika hjordar i Hinloopen Strait i juli 1861, luen då jag under resorna 1868
och 1872—1873 åter besökte samma trakter, såg jag derstädes ej en enda
hvalross.
1 Då det ej tyckes vara möjligt for sex man att döda sextio stora hvalar på
två dagar, har detta ställe förorsakat utläggarne af Otheres berättelse mycket
bryderi, hvilket ej är underligt, i fall här vore fråga om stora hvalar, såsom Balæna
mysticetus. Men om berättelsen afser smärre hvalarter, så kan en snarlik IVingst
ännu i denna dag göras vid ishafsländernas kuster. Itski lliga små hvalarter gii
nämligen tillsammans i stora flockar och kunna, då de stundom komma på så lågt
vatten, att de vid ebbtid stranda, med lätthet dödas. Stundom lyckas man äfven
.jaga dem på grund. Att hvalarne vårtiden besöka Norges kust i .stora, tor seglaren
farliga stim, uppger äfven Jacoh Ziegler i sitt arbete: Quæ intus
continental-Syria, Palestina, Arabia, Aegyptus, Schondia etc. Argentorati 1532, sid. 97.
2 I detta fall menas med »hval» tydligen hvalross, hvars hud iinnu i dag
användes af norska fångstmän, af eskimåer och tschuktsclier till linor. Äfven
de -verkliga hvalarnes hud skulle sannolikt dertill kunna beredas, ehuru för sin
tjockleks skull knappast med fördel utan användning af särskilda redskap tör
hudens sönderskärande.
•17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
