- Project Runeberg -  Vegas färd kring Asien och Europa jämte en historisk återblick på föregående resor längs gamla verldens nordkust / Förra delen /
120

(1880-1881) [MARC] Author: Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TREDJE KAPITLET

under ruggningstiden vid smärre insjöar nära kusten, t. ex.
på kuststräckan mellan Belsound och Isfjorden samt på
Gåslandet. Fångstmännen benämna dem någon gång »rapphöns»,
ett vilseledande namn som IS73 föranledde mig att
landstiga på den öppna kusten söder om Isfjorden, der
»rapphöns» skulle finnas i stor mängd. Yid framkomsten fann
jag endast ruggande prutgäss. Prutgässen hemta sin föda
mer från landet och från insjöar än från hafvet. Deras
kött är till följd deraf trän fritt och välsmakande, utom
ligg-honans, som är magert och segt. Äggen äro bättre än
ejderns.

På Spetsbergen träffar man äfven den prutgåsen
närstående arten Anser leucopsis Bechst. Den är der
temligen sällsynt, men allmännare på Novaja Semlja.
Ytterligare förekommer på sistnämnda ställe en tredje gåsart,
vildgåsen, fångstmännens »grågås» eller »storgås» (Anser
segetum Gmel.), hvilken på Spetsbergen ersattes af en
närstående form, Anser brachyrhynchus Baillon. Dessa gäss
äro vida större än så väl ejdern som prutgåsen och tyckas
vara tillräckligt stark i till sjelfförsvar mot räfven. De häcka
vanligen högt upp på någon moss- och gräs-oas, bland
kustbergens stenrammel eller på krönet af en brant
strand-afsats i det inre af fjordarne. Under ruggningstiden samla
grågässen sig i flockar vid de små sötvattenssjöar, som
träffas viel kusten. Köttet af denna gåsart är läckrare än den
vanliga tamgåsens ocli har ej spår till någon transniak.

Bland de simfoglar, som bidraga att gifva sommar!
if-vet på Novaja Semlja dess prägel, må ytterligare anföras
alfogeln och svanen. Alfågeln eller ullan (Fuligula glacialis
L.) är sällsynt på Spetsbergen, men förekommer ganska
allmänt vid Novaja Semlja samt i synnerhet i Kara-hafvet,
Aid hvars kuster den om sommaren ses samlad i stora
flockar. Mindre sångsvanen (Cygnus Bewiekii Yarr.) är
nordens ädlast formade och färgade fogel. Jag har redan be-

120

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:07:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vegaasien/1/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free