Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VADARE. SNÖSPAR F. RIPA
som åtskilliga andra vadares, som förekomma i de trakter,
hvarom nu är fråga, men vid hvilka jag ej här kan
närmare uppehålla mig.
Under ströftåg i det inre af kustlandet hör man ofta
vid stenrös och sönclerremnade klippor ett gladt qvitter.
Det kommer från en gammal bekant från hemlandet, den
för hvarje nordbo välkända snösparfven eller snölärkan
(Embe-riza nivalis L.). Namnet är väl valdt, ty vintertiden uppehåller
sig denna täcka fogel så långt mot söder som snön går på den
Skandinaviska halfön, och sommartiden söker den sig norr
ut till Lapplands snögräns, norra Sibiriens tundra eller till
Spetsbergens och Novaja Semljas kuster. Den bygger
derstädes sitt af gräs, fjäder och dun omsorgsfullt förfärdigade
bo, djupt in i ett helst af en grässlätt omgifvet stenrös.
Luften ljuder af den lilla glada fogelns qvitter, hvilket här
gör ett så mycket djupare intryck, som det är den enda
verkliga foe;elsåncr man hör i den högsta norden.1
O O C O
På Spetsbergen i det inre landet möter man någon
gång vid bergsluttningarna en hönsfogel, spetsbergsripan
(Lagopus hyperboreus Sund.). En närstående form
förekommer på Tajmurlandet och längs bela Asiens nordkust.
Det torde derför knappast vara tvifvel underkastadt, det
den äfven finnes på Novaja Semlja, om vi ock hittills
ej sett den derstädes. På Spetsbergen hade man före
1872 endast träffat enstaka exemplar af clenna fogel, men
nämnda år upptäckte A-i till vår glada öfverraskning ett
verkligt ripfjell i granskapet af vår vinterkoloni, strax söder om
80:de breddgraden. Det utgjorde förmodligen tillhåll för
ett tusental foglar, åtminstone skötos på detta ställe under
vinterns lopp ett par hundra stycken. Troligen häcka de
’ Redan på södra Novaja Semlja träffas dock, jemte snösparfven,
åtskilliga andra sångfoglar, t. ex. lappsparfven (Emberiza lapponiea L.) ock
berglärkan (Alauda alpestris L.). De käcka på marken under någon buske, tufva
eller sten, i ganska omsorgsfullt inredda, med ängsull och fjäder fodrade bon,
och äro ej sällsynta.
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
