Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIPA. FJELL V G G LA
misstag, tj det var ej en ripa, utan en annan, om vintern
med den lika tecknad fogelart, nämligen fjéllugglan,
fångstmännens isörn (Strix nyctea L.). Den häckar och öfvervintrar
tydligen vid Bipfjellet, hvilket den tyckes betrakta som sin
hönsgård. I sjelfva verket är roffogelns teckning så
förvillande lik bytets, att detta knappast torde veta att akta
sig. På Spetsbergen är fjéllugglan dock mycket sällsynt,
men på Novaja Semlja och Asiens nordkust — der
lem-meln, som saknas på
Spetsbergen, förekommer i stora
skaror — är den allmän.
Hon sitter vanligen orörlig
på en öppen bergsluttning,
synlig från långt håll genom
sin mot den grågröna
marken bjert afstickande hvita
färg. Äfven i skarpaste
solsken ser hon, i motsats till
andra ugglor, ganska bra.
Hon är ytterst skygg samt
derför svår att skjuta. —
Snöripan och fjéllugglan äro
de enda foglar, om hvilka
man med säkerhet vet, att
de öfvervintra på
Spetsbergen, och båda äro enligt Hedenström inhemska på de
Nysibiriska öarna (Otrywki o Sibiri, s. 112).
I Europas odlade trakter äro de större däggdjuren så
sällsynta, att de flesta menniskor under hela sin lefnad aldrig
sett ett vildt däggdjur ens så stort som en hund. Så är
ej förhållandet i den höga norden. De större däggdjurens
antal är här visserligen ej mer så betydligt som i 17:de
125
Fjelluggla.
(Strix nyctea L.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
