- Project Runeberg -  Vegas färd kring Asien och Europa jämte en historisk återblick på föregående resor längs gamla verldens nordkust / Förra delen /
131

(1880-1881) [MARC] Author: Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1SBJÖRXE.V

den, Forelands-sundet och Kings Bay på Spetsbergens
vestkust aldrig sett en enda björn. Deremot sågos björnar nästan
vid hvarje rastplats under den båtfärd jag gjorde 1861 med
Torell i Hinlopen Strait och längs kusterna af Spetsbergens
nordligaste öar, äfvensom under Palanders och min slädfärd
våren 1878 kring Nordostlandet. Isbjörnen finnes för öfrigt
allestädes längs Asiens och Amerikas nordkust, efter hvad
det tyckes i större mängd, ju längre norr ut man kommer.
Någon gång har den äfven, föret med is och sedan
simmande, kommit necl till Norges nordkust, t. ex. i mars
månad 1S58, då, enligt uppgift i Tromsö Stiftstidende (n:o
4 för 1869), en isbjörn dödades i Kjöllefjord i
Ost-Finmarken.

Björnen är ej svår att fälla. Då lian märker en
menniska, nalkas han vanligen, i hopp om fångst, med smidiga
rörelser och i hundra zigzag-bugter för att ej visa hvart
ban egentligen ämnar sig och sålunda skrämma sitt byte.
Ofta klättrar ban härunder upp på isblock eller reser sig
på bakbenen för att få ett vidsträcktare synfält, eller ock
stannar ban vädrande med synbar betänksamhet åt alla
håll för att med tillhjelp af lukten, på hvilken ban tyckes
lita mera än på synen, taga reda på de kringbggande
föremålens rätta art och natur. Om han tror sig hafva att
göra med en säl, kryper eller släpar han sig fram längs
isen, och säges då med framtassen dölja den enda från
isens hvita färg afstickande delen af sin kropp, den stora,
svarta nosen. Om man blott håller sig stilla, kommer
björnen på detta sätt så nära, att man kan fälla honom på
ett par bösslängders håll eller, hvad fångstmännen anse
säkrare, döda honom med lans. Möter man obeväpnad en
isbjörn, äro några häftiga rörelser och skrik vanligen
tillräckliga att jaga denne på flygten, men flyr man sjelf, kan
man vara säker att hafva honom efter sig hack i häl. Blir
björnen sårad, så flyr ban alltid. Ofta lägger han med

131

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:07:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vegaasien/1/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free