- Project Runeberg -  Minnen från Vegas färd och dess svenska föregångare jämte en kortfattad framställning af Nordostpassagens historia och den amerikanska Nordpolsexpeditionen under De Long /
47

(1890) [MARC] Author: Anton Julius Stuxberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordostpasssagens historia eller Vegaexpeditionens föregångare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

posten till hufvudlandet. Vi togo vägen öfver de upptornade
och hopskrufvade isblocken och satte så för första gången
vår fot på det obekanta landet vid 74° 54’ n. br. Isen, som
betäckte hafvet närmast kusten, var endast en fot tjock; det
var alltså tydligt, alt här hade under den nu gångna
sorn-marn funnits periodiskt öppet vatten. En mera öde ö än
denna, som vi kommit till, kan svårligen tänkas, ty snö och
is betäckte hennes frusna och steniga sluttningar. Men för
oss var hon af sådan vigt, att vi med henne förenade
namnet på den person, som var den egentlige upphofsmannen till
vår expedition, grefve Wiltschek.»

I september och oktober dref fartyget längs efter kusten
af det nyupptäckta landet, men i början af november frös
isllaket, hvarpå det var uppressadt, tillsammans med den
fasta landisen vid 79° 51’ n. br. och 58° 56’ ostl. längd från
Greenwich. Der blef det orubbligt liggande på 3 sjömils
afstånd från närmaste strand, ända tills öslerrikarne måste
öfverge det den följande sommarn. Fartyget hade redan
blifvit ombonadt för att möta öfvervintringen, och under första
hälften af oktober hade ispressningarna åter gjort sig påminta,
men sedan Tegetthoff låg orörligt fast vid landisen, förekommo
de icke mera under vinterns lopp. Den 22 oktober gick
solen ner för att icke åter visa sig öfver horisonten förr än
efter 125 dygns förlopp.

I november uppfördes två snöhus på isen för att hysa
de fixa magnetiska och astronomiska instrumenten, och när
dessa blifvit uppstälda der, begyntes med nyårets inträde
1874 de regelmässiga magnetiska variationsiakttagelserna. Den
första vintern hade varit odräglig till ytterlighet i följd af de
ständiga ispressningarna; den andra vintern bildade i detta
afseende en fullkomlig motsats mot den förra, men i stället
förekommo nu ihållande häftiga snöstormar, som upphörde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:10:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vegasfard/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free