Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska expeditionen till Novaja Semlja och Jenisej 1875 - 2. Jugor Schar. Kariska hafvet. Samojedisk offerplats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig mot norden, då är det hufvudsakligen fångsten af
hvit-flskar, lax och sik, som intill sena hösten utgör föremålet för
de sommarstationerade männens arbeten.
Vår ankomst till samojedbyn hälsades, långt innan vi
ankrat, med hurrarop från stranden — en lätt förklarlig sak,
alldenstund ett fartygs ankomst till denna plats är en mycket
stor sällsynthet, som numera upprepar sig högst kanske blott
två gånger hvarje sommar. Det var redan sent lidet på
aftonen, men folket var ännu i liflig rörelse på stranden. Några
utaf oss skyndade derför genast i land. Ryssarne mottogo
dem med all upptänklig välvilja, inbjödo dem i sina bostäder
och undfägnade dem bland annat med karavante, kokadt i
samovar och serveradt i äkta kinesiskt porslin. Då de våra
efter detta förelöpande besök kommo åter om bord, följde
dem iinda lill 20 personer, fördelade i flere större och mindre
bålar. Främlingarna stannade qvar hos oss en ganska
rund-lig tid, under skärskådande af fartygets många detaljer,
deribland ej minst den zoologiska apparaten och i flaskor
sprit-lagda djur. Under tiden fick bränvinsflaskan då och då göra
sin rund bland våra gäster, och detta bidrog naturligen att
öka munterheten och stärka deras tillgifvenhet för oss. Den
följande dagen var varm och öfver måttan solig, hvarför vi
samtlige använde tiden för en utflykt till samojedbyn och den
kringliggande trakten. Landet var, så långt man kunde se,
tundraartadt, lågt och slätt, utan märkbara upphöjningar, och
bevuxet med en sparsam, ej fullkomligt täckande gräsmatta.
Det dystra intryck, som den ändlösa enformigheten der väckte,
kunde endast i ringa mån motvägas af anblicken af de blåa
Polemonierna eller den mörkgröna Hedysarum obscurum, hvilka
här och der på fotshöga stammar buro sina vackra
blomklasar. Små grunda bäckar arbetade sig sakta fram mot
hafvet öfver sandig botten, och der dessa efter vårflödet dra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
