Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska expeditionen till Novaja Semlja och Jenisej 1875 - 2. Jugor Schar. Kariska hafvet. Samojedisk offerplats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Irlahe, d. ä. landets herre Hahe. Denna bild säges bestå uti
en större sten, belägen nära intill en jordhåla. Enligt
berättelsen har stenen ej funnits här i äldre tider, och ingen
vet hvadan den kommit. Dess form skall vara lik en
menniskas med undantag af hufvudet, som på stenen är spetsigt.
Efter detta original, förtäljer traditionen, hafva samojederna
börjat forma större och smärre gudabilder af trä, hvilka pläga
benämnas Sjaclcei af den anledning, att de äro försedda med
ett menniskolikt anlete (Sja’J. Dessa bestå dels af manliga
och dels af qvinliga gudomligheter, de äro vanligen klädda i
samojedisk drägt och på bästa vis utsmyckade med gördlar,
röda band och allt slags glitter. Dock ser man äfven nakna
Sjadsei vid samojedernas fångstställen, der de stå med ansigtet
vändt ftt vester» (Gastrén).
Till sisI nilgra ord om samojederna såsom en egen och
ni:,kild folltHlnm. I likhel med lunguser, mongoler, turkar
nrli <le milngu linskn folkslagen leda samojederna sina anor
närmast från mellersta Asiens berg, der deras stamfäder i en
aflägsen och obekant forntid måste haft sitt tillhåll på den
höga Åltai-kedjan. Man säger sålunda på goda skäl, att de
äro ett altaiskt folk med mongoliskt blod i sina ådror. Från
sitt ursprungliga stamhåll i mellersta Asien hafva de i tidernas
längd småningom dragit sig mot norden, kanske ej sällan
trängts undan af andra mäktigare stammar, och de stora
sibiriska floderna hafva sannolikt varit deras säkra vägvisare.
För närvarande lefva de spridda på de skoglösa tundrorna
längs Ishafvets kuster allt ifrån Kanin-halfön i vester till
Cha-tanga-viken (öster om Tajmyrlandet) i öster, och i söder gå
de så långt som till staden Turuchansk vid Jenisej (66°
nordlig bredd). De längst i norr befintliga stammarne ega stora
renhjordar, med hvilka de nomadisera på tundrorna, och bo
i flyttbara tält; de sydliga deremot, de s. k. ostjak-samoje-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
