Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska expeditioner till myningen af Jenisej 1876 - 2. Sjöexpeditionen till Jenisej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oss före. De befunno sig tydligen ute för fångst af säl,
hval-ross och isbjörn*.
* På annat ställe (Ny Illustrerad Tidning, 1876, sid. 477—478),
medan jag ännu hade de närmare intrycken af denna instängning i friskt
minne, har jag skildrat henne som följer:
Sedan tre dagar tillbaka hade Ymer med längre och kortare
uppehåll loverat i alla möjliga väderstreck, för att icke allt för våldsamt
knuffas med isflaken, mist och dimma hade under tiden ständigt till vår
förargelse omgifvit oss — men ingen hade ännu tappat modet, utom
möjligen Anna, vår penteriförestånderska, den gamla hederliga nuckan, som
jag med framgång sökt plugga i, att vi nu voro som bäst på väg till
nordpolen och isbjörnens rätta hemvist. Ändtligen arbetade sig några
solstrålar väg till vårt ensliga skepp; vår belägenhet begynte blifva oss
i någon mån klar.
Rundtorn oss, i öster och vester, norr och söder lågo spridda
drif-isflak. Men framåt måste vi, om der gafs någon möjlighet. Fram mot
middagen lättade dimmorna på sig betydligt, vår fångstmans spejande
öga upptäckte ett vidsträcktare öppet vatten mot norr. Det passade
alldeles i stycke med vår kurs, der måste vi följaktligen också fram.
På kommandobryggan gick kaptenen med allvarlig uppsyn,
alltemellanåt signalerande till styrmannen vid ratten, om han skulle falla af åt
styrbord eller babord. Vi krånglade oss igenom den ena trånga
passagen efter den andra, tills slutligen kaptenen förkunnade sitt afgörande
sstopp».
»Nu», sade han, »är det omöjligt att gå längre. Jag kan icke svara
för hvad som kan hända.»
»Men», invände vår chef, »en norsk fångstskuta skulle utan
synnerlig svårighet slå sig igenom här.»
Kaptenen såg visserligen tusen svårigheter i att komma vidare,
foster af en öfverdrifven inbillning — men en norsk fångstskuta utan
andra hjelpmedel än segel, och en ångbåt med kol för trettio dygns
ytterligare navigering, det var dock en jämförelse att tänka på. Man
reflekterar icke allenast, man handlar också, om man vill komma ur fläcken.
Så sattes maskinen åter i gång: inga betänkligheter. Ymer stötte
obarmhertigt mot de halfruttna, af sol och dimmor redan länge frätta och
uppluckrade isflaken, de silfverglänsande ismörtarna rasade kors och tvärs
till vattenytan, obehagligt störda i sina funderingar under isflakens
skyddande ränder.
Salongsuret visade tolf, och middagsbordet var dukadt. Vi intogo
vår middag i ffid och ro, föga bekymrade om hvad som föregick
omkring oss, medan maskinen var stoppad och ångbåten följde med
ismassans allmänna, af strömsättningen påverkade rörelse. När vi efter
intagen middag trädde åter ut på däck, låg Ymer så tätt omsluten af isflak,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
