Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska expeditioner till myningen af Jenisej 1876 - 2. Sjöexpeditionen till Jenisej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vind och ström hjelptes emellertid så småningom åt att
skingra drifisflaken. Den 12 augusti trädde ändtligen befriel-
att det icke var möjligt att komma fram eller tillbaka. Att sätta
propellern i rörelse var ingen möjlighet, ty på dennas förlust skulle
naturligtvis vårt väl och ve bero. Med bärlingar hade vi en tid fullt upp att
göra för att rädda skäddan — hon kunde möjligen i hvarje ögonblick
tryckas sönder. Ångbåten låg som i en docka, der kunde ingen den
lindrigaste rörelse förmärkas.
»Hvad är nu att göra?»
»Vi måste ligga stilla.»
Men huru länge, derom var ingen fråga, omöjligt hade det också
varit att svara på en sådan; omständigheterna kunde komma att före
skrifva ett, två, åtta, fjorton dygn eller mera. Här var intet annat val
än att se tiden an.
»Mödosam är vägen» — säger Payer — »som leder till
polarverl-dens inre. Alla andliga och kroppsliga krafter måste den resande
uppbjuda, för att aflocka den hemlighet, i hvilken han vill intränga, en
torftig kunskap. Med outsägligt tålamod måste han väpna sig mot
illusioner och motgångar, för att ännu vilja fullfölja sitt mål, då han blifvit en
sldckelscns lokboll. Icke äregirighetens tillfredsställande kan vara detta
mål, men vidgandet af våra kunskaper. Ar igenom tillbringar han i den
fruktansvärdaste bannlysning, fjerran från sina vänner, från alla lifvets
beqvämligheter, omgifven af faror och enslighetens plågande demoner.
Derför kan också blott det ideela i hans mål hålla honom uppe; eljest
irrar han, hemfallen åt andlig tvedrägt, i inre och yttre tomhet.
»Med Avilka oriktiga föreställningar beträder icke nybörjaren den
ogästvänliga väg, som leder emot norden! Ty ingen bok var i stånd
att säga honom sanningen i sin helhet. Han vet ännu ingenting om det
oundgängliga öde, åt hvilket han är hemfallen, så snart han trädt inom
isregionens förgård; han mäter storleken af de möjliga olyckorna efter
köldens och stormarnas fysiska qval, men icke efter de moraliska
försakelser, som vänta honom.»
I sanning: det är inga behagliga känslor, som tränga sig på en,
då man i polarhafvet ser sitt fartyg på alla sidor tätt omslutet af is,
fast och innerligt famntaget af den. Hvad slutet månde varda är
omöjligt att förutse, ty det kan gestalta sig på så ofantligt många sätt.
Ismassan, satt i rörelse af storm och sjö, är en obetvinglig fiende;
ispressningarna, 0111 de stöta till under polarnattens mörker, äro själsmör.dande
vederstyggligheter. Detta och dylikt annat hade vi, med kännedom om
föregående resandes äfventyr i polarhafvet, i värsta fall att motse, och
instängningen, så länge den varade, var lämpligt egnad att leda våra
tankar in i en arktisk resas alla försakelser och bitterheter.
Österrikar-nes två års långa försakelser och mödor, sedan Tegetthoff stängdes in,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
