Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska expeditioner till myningen af Jenisej 1876 - 2. Sjöexpeditionen till Jenisej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karabugtens mynning, dess mindre mäktig blef drifisen.
Han aftog småningom allt mer och mer, så att när vi passerat
omvexlande och rikt djurlif. Den söta
vattenmassa, som de stora sibiriska floderna
föra ned och strömmarna sedan sätta om
på ytan, bör således i ingen mån bestämma
djurlifvets sammansättning på bottnen af
det derutanför liggande Ishafvet.
Temperaturen på djupet, redan ett par famnar under
hafsytan sjunken under nollpunkten, är också
intet hinder för utvecklingen af ett kraftigt
djurlif, den är tvärtom mycket välgörande derför, det vet man af
erfarenhet från andra håll. God förhoppning hysa vi alltså om riklig
skörd.
När leran och sanden, som bottenskrapan fört med sig upp från
olika ställen och olika djup, undergått zoologens behöriga behandling,
sållats, och de på sållets botten qvarlemnade djuren utplockats, när
sva-beln halats upp och de hoptofvade hamptrådarna utredts, och när till sist
sänkhåfven fått lemna af sitt byte, då ha vi framför oss en rätt artig
samling frän skilda djurgrupper. Sänkhåfven har i hundratal fångat en
vacker, glänsande, rödbrun tångmärla med karmosinröda ögon, en art af
Lysianassornas släglo, som nu, kommen på det torra, rullar sig otåligt
fram och åler som en akrobat. Rofgirig som han är, låter han lätt fånga
sig med ett stycke kött som lockbete, endast med våld är det möjligt
att frigöra honom från det kraftigt gripna rofvet. Men knappast andra
■djur än Lysianassor för sänkhåfven med sig upp, dem åter för han med
sig i otrolig mängd, och de måste vara nästan exempellöst talrika der
nere på bottnen.
Djur af andra slag äro insnodda i svabelns tofvor, sådana som
rörbyggande borstmaskar, sabellider med bandade tentakler, hafsspindlar
(ett slags vattenandande spindlar med spinkiga, krumbugtade ben och
en jämförelsevis liten bål), men framför alla andra utmärkta genom sin
talrikhet äro sjöstjernorna, af hvilka i synnerhet två slägten, Ctenodiscus
och Asterias, äro starkt representerade. Har svabeln gått fram på större
djup, 20 till 50 famnar, för han någon gång upp den vackra hårstjernan
Antedon Eschrichti, en af de få nu lefvande representanterna för en under
forna geologiska perioder mycket talrik djurgrupp, krinoideerna, samt det
lika egendomliga »medusahufvudet», Astrophyton, med sina dikotomiskt
grenade armar.
Bland den mängd af djur, som bottenskrapans slam och sand
innehöll, äro två i synnerhet förtjenta af vår uppmärksamhet. Det ena är en
liten mussla, Yoldia arctica. Hon är ytterst talrik och på sin yta
besatt med kolonier af hydromedusor. Hon har, jämte många andra af
Yoldia arctica.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
