Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska expeditioner till myningen af Jenisej 1876 - 3. En dag vid nedre Jenisej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var den 29 augusti, den fjortonde dagen i ordningen
af dem, som vi hittills tillbragt på Jenisejfloden. Ymer låg
förankrad på några kabellängders afstånd från högra
flodstranden, med knappast tre famnars vatten under kölen.
Morgonen hade visserligen varit regnig, men vinden var svag
sydvest och vågrörelsen obetydlig. Ingenting, icke ens
barometern, lydde på någon hastig och oväntad väderleksvexling.
Tiden kunde icke mördas genom lätja och orkeslöshet, derför
blef nu en landstigning beramad, så mangrann som möjligt.
För sed hade dittills varit att aldrig företaga en
landexkursion utan fullständig utrustning, och till denna hörde såsom
oundgängligen nödvändig en stor korg, som inneslöt för minst
ett dygn erforderliga lifsmedel, alltid stod färdig på sin
bestämda plats och ännu ingen gång blifvit qvarglömd. Det
skulle nu bli en riktigt grundlig exkursion för vetenskapligt
syfte, nu skulle der letas efter mammutben, märkvärdiga
oxskallar och subfossila snäckor, derför gingo vi sju man i
land, och hunden »Rapp», som visat sig ega mycken böjelse
för och förmåga att gräfva ut och fånga lernlar, fick särskildt
tillstånd ati följa med. Föremål som han var, synnerligast
när det gälde en landstigning, för våra smekningar och vårt
intresse, blef han orsaken dertill, att ingen tänkte på
matkorgen. Den stannade om bord. Glömskan deraf var en af
de väsentligaste orsakerna till vårt äfventyr.
Komna i land, delade vi oss i tre partier, som gingo åt
skilda håll, ett utmed stranden, ett annat uppför en lång och
djup dalgång, ett tredje till en brant strandafsats, rik på
subfossila snäckor och musslor. Medan vi så fördelade
arbetat någon tid, springer vinden om till nordvest, hans styrka
börjar öka sig i betänklig grad, och luften blir tjock och
disig. Jag sysslade som bäst i den branta strandafsatsen,
då det begynte kännas något kallt om öronen, och fingrarnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
