Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vegas färd 1878-79 - 3. Från Dicksons hamn till Lenas mynning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Vega lillkännagaf genom fem kanonskott den svenska
expeditionens framkomst till kap Tscheljuskin, det asiatiska
fastlandets nordligast udde, som, så vidt kändt är, första och
sista gången trampades af menniskofot i maj 1742. Jag vet
icke, hvilka känslor genomforo mina kamrater i denna för
oss högtidliga stund, men nog kände jag mig litet egendomlig
till mods ändå, när jag nu försatte mig jämt tre år tillbaka
i tiden, till den 19 augusti 1875, då jag i Nordenskiölds
sällskap i vår lilla bräckliga farkost färdades utefter
Tajmyr-landets vestkust uppför Jenisejfloden. Väl tänkte vi då på
våra kära i hemlandet, på den långa väg, vi ännu hade att
lillryggalägga, och på de ovissa faror, som möjligen kunde
möta oss på Jenisejs vågor, men säkerligen drömde ingen af
oss om, att vi skulle jämt tre år senare trampa Gamla
verldens nordligaste udde och i någon väsentligare mån bidraga
till lösningen af den fråga, som är känd under benämningen
»nordostpassagens finnande».
Redan innan vi gingo till ankar, fingo vi syn på en stor
och präktig isbjörn, som i vackert lunk stälde sin väg fram
efter isbrämet vid strandbrädden och då och då stannade för
att skicka våra fartyg en nyfiken blick. Hans hud var redan
bestämd att lemnas som gåfva åt H. M. Konungen, men han
måtte ha blifvit skrämd af kettingarnes rassel och
kanondundret, ty då Bruzewitz en stund efteråt gick i land i den
vänliga afsigten alt beröfva honom lifvet, syntes han ej mera
till. Han tyckte förmodligen bättre om att ännu njuta någon
tid af sin fröjdelösa tillvaro än att så der helt oförmodadt
falla i dödens käftar.
Ett par båtar sattes ofördröjligen i sjön, och så många,
som rimligtvis kunde, skyndade genast i land för att på bästa
vis taga vara på de korta minuterna. Ingen visste ju på
förhand, huru länge vi kunde komma att stanna här; derför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
