Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vegas färd 1878-79 - 8. Från Pitlekaj till S:t Lorensviken. Nunamo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag vill här nämna några ord om tschuktschernas
be-grafningsplatser, emedan jag varit i tillfälle att taga
kännedom om en hel del sådana äfven på ett annat ställe, vid
Pitlekaj, platsen för vår öfvervintring, och tschuktschernas
grafskick för öfrigt äro hittills alldeles okända.
Det är en gammal uppgift, som jag sett återgifven på
flere ställen, ända ifrån tiden för Kotzebues resa (1815) till
helt nyligen*, att tschuktscherna bränna sina döda, men så
är alldeles icke förhållandet. Uppgiften härleder sig, tror jag,
derifrån, att man på öfvergifna tschuktschiska tältplatser
funnit små, halfannan till två fot breda och en half fot höga,
kupolformiga högar, som äro täckta med brända videqvistar
och öfverst med platta stenar samt inuti äro fylda med aska
och till oigenkänlighet brända benfragment. Sådana högar
såg jag första gången på en öfvergifven tältplats omkring fem
svenska mil öster om kap Jakan. Jag var då fullt öfvertygad
om, att de voro ett slags grafvar, att benfragmenten voro
menniskoben, ty jag hade då ännu ingen kännedom om
verkliga tschuktschiska begrafningsplalser och gjorde mig i följd
af denna felaktiga tolkning skyldig till den framdeles oriktig
befunna uppgiften, att tschuktscherna skulle bränna sina döda.
Sedermera har jag haft tillfälle att se samma slags
kupolformiga högar, ännu alldeles färska, halft ofulländade och
delvis under användning, vid Konyamviken innanför Senjavin
sund. Deras bestämmelse blef mig då först fullt klar. De äro
ingenting annat än eldstäder i det fria, som tschuktscherna
använda för matlagning under sommarn, för att icke
onödigtvis samla rök och för mycken värme i sina tält. När
tschuktscherna lemna tältplatsen eller när de icke använda
* Kotzebue säger bestämdt, att tschuktscherna bränna sina döda,
och samma uppgift återfinnes i en skrift af alldeles nytt datum,
nämligen hos Onatzewitsch, som besökte Tschuktschernas land sommarn 1876.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
