Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vegas färd 1878-79 - 10. Lorensön och hennes invånare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lorensön och hennes invånare.
Den 30 juli på eftermiddagen lemnade Vega
Senjavin-sundet med dess vackra omgifningar och stälde färden till
Lorensön. Vår öfverresa dit gynnades af en för dessa trakter
sällsynt molnfri himmel, så att vi hade godt tillfälle att på
samma gång öfverskåda den asiatiska kuststräckan söderut
ända till Tschukotskoj Nos och Lorensöns vestligaste del.
Efter jämt ett dygns färd, hvarunder vi knapt behöft anlita
ångans hjelp, gingo vi till ankar strax öster om Lorensöns
nordvestligaste udde den 31 juli kl. 3 e. m. Vid ankomsten
dit utbyttes det vackra vädret mot en mulen och dystert grå
himmel, och under de två dygn, vi sedan lillbragte der, sågo
vi knappast någon gång en skymt af solen.
Bland de få öar, som äro belägna i Beringshafvets
nordligaste del, är Lorensön den största. Hon upptäcktes under
Berings första resa den 21 augusti 1728 och pejlades af Cook
på S:t Lorensdagen (deraf öns namn) år 1778 under hans
3:dje stora färd. Billings landsteg på hennes sydöstra udde
den 1 aug. 1791. Så vidt man vet, voro emellertid
Kotze-bue och hans följeslagare de första europeer, som kommo i
beröring med Lorensöns infödingar och derifrån medförde de
första underrättelserna om hennes invånare samt hennes flora
och fauna. Detta sammanträffande* egde rum den 27 juli
* Om detta sitt sammanträffande med Lorensöns infödingar
berättar Kotzebue följande: »På stranden sågo vi menniskor och tält, och
min önskan att lära känna denna ös invånare, hvilka hittills ännu aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
