Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vegas färd 1878-79 - 10. Lorensön och hennes invånare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45’ vestl. längd från Greenwich. Hennes största längd
belöper sig till inemot 80 minuter eller omkring 13 svenska mil,
hennes största bredd åter till ungefär 5 sv. mil. Bergen,
som till största delen utgöras af graniter, kanske också (enligt
Wosnesenski) af lafvor och basalter, nå icke någon
synnerlig höjd; de i vester skattas till 500 fot, de i öster deremot
sägas vara något högre. Bergryggarne hafva ingenstädes det
toppiga och sönderslitna utseende, som t. ex. kring
Senjavin-sundet och Imau-ruk förlänar landskapet en så storartadt
vacker prägel, utan de äro platta, rundade, med breda och
föga djupa dalar deremellan. På södra och sydvestra sidan
bilda bergen branta afsatser mot hafvet, mot norr och vester
deremot sänka de sig långsamt sluttande mot stranden.
Flere-städes, såsom t. ex. vid Sydkap och Nordvestkap, äro
stränderna till 20 ä 30 fots höjd ofvan om högsta vattenståndet
belamrade med väldiga granitblock, som äro hopade så tätt
samman, att de bilda ordentliga stenrösen, och deruti visar
Lorensön mycken öfverensstämmelse med den två
breddgrader nordligare belägna Lorensviken på asiatiska fastlandet.
Dessa vittrade granitblock äro alltid klädda af en otroligt
yppig, men kanhända jämförelsevis enformig lafvegetation.
Äfven deri är öfverensstämmelsen fullständig med
förhållandena vid Lorensviken.
Ehuru belägen under en breddgrad, som motsvarar t. ex.
Trondhjemsfjorden i Norge, är Lorensön i saknad af all
trädvegetation. Hon ligger utom trädvegetationens gräns. I detta
hänseende visar hon således en fullkomlig öfverensstämmelse
mera fingo veta, från tschuktscherna. Europeer tyckas de deremot aldrig
hafva sett, såsom man tydligen kunde märka af den förvåning, med
hvilken de betraktade oss. Ingenting ådrog sig i så hög grad deras
uppmärksamhet som min kikare, och då jag fullkomligt lyckats lära dem
bruket af den samma, så att de genom den sågo mycket aflägsna föremål
helt nära, råkade de i den obeskrifligaste glädje.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
