- Project Runeberg -  Minnen från Vegas färd och dess svenska föregångare jämte en kortfattad framställning af Nordostpassagens historia och den amerikanska Nordpolsexpeditionen under De Long /
333

(1890) [MARC] Author: Anton Julius Stuxberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amerikanska Nordpolsexpeditionen under De Long 1879-1881

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bekymmer voro icke heller oberättigade, ty när andra vintern
var förbi, försämrades sundhetstillståndet om bord mycket
hastigt, så att ständigt en större del af besättningen befann
sig under läkarebehandling. November och december
månader voro utomordentligt kalla, men förflöto utan några
svårare stormar. Under januari 1881 voro temperaturvexlingarna
ganska betydliga, men medeltemperaturen var dock högre än
under de föregående månaderna. Februari var åter igen årets
kallaste månad. Vinternatten varade denna gång från den

11 november till den 5 februari. I medlet af januari inträdde
ständig SO-vind, under hvars inflytande fartyget dref hastigt
i nordvestlig riktning. Det tycktes röra sig i en ränna, som

i denna riktning tilltog i djup, då deremot hvarje gång, som
fartygets drift afvek mot SO, SV eller NO, ringare djup
lodades. Denna ränna erhöll namnet Melvilles kanal efter den,
som först fäste uppmärksamheten på hennes tillvaro.

Hela tjugu månader hade expeditionen tillbragt i sin
ofrivilliga fångenskap, och under den tiden hade hon färdals
fram öfver en vidsträckt, hittills fullkomligt okänd del af
polarhafvet — men ännu hade ingen händelse af mera
ovanligt slag inträffat. Den ene hade visserligen tyckt sig se land
här, en annan der, men alltid hade dessa »syner» reducerat
sig till enkla optiska synvillor, som för öfrigt äro ganska
vanliga i arktiska trakter. Då utropar ändtligen den 17 maj
kl. 7 på aftonen Dunbar från utkikstunnan »land i sigte!»
och kort derefter kunde man också från däck öfvertyga sig
om dess verkliga tillvaro. Fartyget befann sig då vid 76°
43’ 20" n. br. och 161° 53’ 45" ostl. längd. Lodet angaf
43 famnars djup och slambotten.

Den upptäckta ön blef kallad Jeannetteön, till minne af
expeditionens fartyg. Enligt pejlingar från fartyget ligger
hennes högsta punkt vid 76° 47’ 28" n. bredd och 159° 20’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:10:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vegasfard/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free