- Project Runeberg -  Studier öfver Verbalabstrakterna i nutida svenska /
17

(1908) [MARC] Author: Gustaf Cederschiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VERBALA li STRAKTE RNA

17

abstraktema på ande, tendera dessa till att utbreda sig till
allt flera verb. Därför har det tyckts mig vara af vikt att söka
konstatera, hvilka verb enligt nuvarande
språkbruk alls ickeeller icke gärna bilda nomina
actionis på -ande (resp. -ende).

Verb, af hvilka nom. act. på -ande (l.-ende)
icke pläga bildas.

Innan jag går till att uppräkna dessa verb, måste jag
göra ett par allmänna förbehåll.

Det ena är, att någon absolut fast gräns icke kan
uppdragas, och att alltså enstaka undantag kunna uppträda. Jag
kan omöjligt komma längre än till uppvisande af den
allmänna tendensen att i vissa fall undvika nom. act.
på -ande (-ende)1] och vid bestämmandet af omfånget för denna
tendens måste jag naturligtvis väsentligen låta leda mig af
min egen »språkkänsla», dvs. af den erfarenhet om det
nuvarande skriftspråket, som jag genom läsning har kunnat samla.

Vidare vill jag från början påpeka, att sammansatta
verb ha större frihet att bilda verbalabstrakter än de
motsvarande enkla. Så har man t. ex. innehafvande(t),
föro-lyckande(t), misslyckande(t), medan abstr. på -ande icke kunna
bildas af de enkla hafva, lyckas. Samma skiljaktighet mellan
sammansatta och enkla verb skola vi återfinna i fråga om
andra afledningsändelser. Förhållandet kan uttryckas så, att
verbet, när det bildar slutled i en sammansättning, förlorar
något af sina ursprungliga egenheter och i viss mån blir ett
formelement, som lydigare fogar sig efter analogiinflytelser.
Man kan också säga, att associerandet af en nybildad
afledning med verbet blir lättare och säkrare, när verbet
(likasom äfven det däraf afledda substantivet) är längre och mera
specialiseradt.

Beträffande det här nedan följda indelnings sättet måste

1 I st. f. »tendens» kunde man säga »en tyst öfverenskoinmelse».

Göteb. Högskol. Årsskr. XIV: 3

2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:39:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/verbalabs/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free