Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
G. CEDERSCHIÖLD
i) Vid reflexiva verb förekommer i regeln i c k e
abstr. på -ånde (-ende). — Obs. De, som ha aktiv form (med
motsv. trans, bet.) vid sin sida, förbigås i allmänhet,
eftersom abstr. på -ande då plägar hänföras till aktivet.
Men det finns några märkliga undantag. Så äro abstr.
på -ande (1. -ende) fullt brukligt 1 vid förbarma sig, förlita sig
(på), bemöda sig, närma sig, uppföra sig, förhålla sig, bete sig,
befinna sig ( — »må») — och i dessa fall har sbst. på -ande
(-ende) fått en viss själfständighet.
Mera tillfälligt (o. ej allmänt) torde -ande(t) förekomma
vid hänvända sig, fördjupa sig, förifra sig (äfv. -o», -ing),
beflita sig. Sannolikt äfven vid kråma sig, brösta sig, förhäfva
sig (jfr kråmning, förhäfvelse).
Det är anmärkning6värdt, att några refl., som sakna
abstr. på -ande, hafva sådant med annan afledning: inbilla sig
— inbillning, förställa sig — förställning, föreställa sig —
föreställning, förvåna sig (1. -as) — förvåning, förundra sig (1. -<w)
— förundran, gräma sig — grämelse, för att icke tala om korta
abstr. ss. ånger till ångra sig, bekymmer till bekymra sig (1, -as).
Obs. att flera få en relativ själfständighet gent emot verbet!
Ex. på refl., som enl. hufvudregeln icke bilda abstr.
på -ande, äro
a) med saksubj.: lefra sig*, vassla sig, vätska sig,
imma sig, forta sig, grena sig (jfr. utgrening), inrota sig, tilldraga
sig (’jfr tilldragelse — däremot tilldragande till det aktiva
verbet i annan bet.).
b) verb med mera a f b 1 e k t bet.: understå sig, drista
1. fördrista sig, (åt)nöja sig (med), bespetsa sig (på), bekväma
sig (till).
c) verb af andra betydelser, t. ex. sådana som innebära
rörelse (ngnstädes hän): begifva sig, infinna sig, inställa sig
(som har inställelse, hvaremot inställande skulle höra till
inställa, t. ex. »bokens inställande på rätt plats»; inställning
brukas om maskiners inriktande på visst arbete, jfr
inställ-ningsskruf); sälla sig till, inlåta sig på, aflägsna sig
[aflägsnan-det till aflägsna].
1 Dvs. i normalprosan och i allm. i s. k. »värdad * skrift.
3 Däremot atlagra sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
