- Project Runeberg -  Studier öfver Verbalabstrakterna i nutida svenska /
41

(1908) [MARC] Author: Gustaf Cederschiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VERBALABSTRAKTERNA

41

Det kunde väl förtjäna undersökas, om ej ett stort antal
af de verb på / eller r med föregående kons., som faktiskt bilda
mg-afledning, står i beroende af tyska förebilder (ss. t. ex.
samling, jfr t. Sammlung). Också i andra tillfällen torde
tillvaron af tyska mönster ha ingripit i bildandet af
(n^fwg-afled-ningar.

II. Verb, som på grund af sin betydelse eller viss
begränsning i brukbarhet icke bilda abstr. på -(n)lng.

1) Med afs. på betydelse gäller ungefär detsamma
som i fråga om abstr. på -ande(t), nämligen att afledningen i
regeln icke brukas vid verb, som kunna räknas till
hjälpverben, och icke heller gärna vid verb, som vanligen hafva
saksubjekt. Det finns många undantag från dpn senare
regeln, men i det hela kunna samma exempelverb anföras här
som i fråga om -ande(t).

2) Med afs. på brukbarhetssfären.

a) om verbet är mindre vanligt i infinitiv och
i finit form, så förefaller dess abstraktum på -(n)ing än mera
främmande och undvikes därför gärna. Hit kunna räknas
åtskilliga från tyskan lånade verb, som i sht tillhöra
kanslistilen o. d. stilarter (t. ex. äldre kyrklig stil, »kyrkosvenska»)
och äro tämligen sällsynta i ledigare framställning — t. ex.
befrynda, behjärta, bekräjta (jfr -elsé), besjäla, bemärka, bespotta,
bemästra (sig), bettla’, bijoga, förfoga, [men (hop)jogning i
materiell mening], förborga, förbarma (sig), föröfva [men öfning],
förfära, förfäkta, utfärda, utfästa. Hit kan man också föra
åtskilliga andra lånord, som utan att begränsas till särskilda
stilar ändå äro jämförelsevis ovanliga och nya i svenskan:
t. ex. klirra, länka (dock sammanlänkning OL), fram-,
upp-kvälla [jfr kvällning af kvä Ilas], (för-)smäkta, öfvernatta; —
kunskapa och sällskapa höra väl snarast till I, enär afledningen
skulle leda tanken på verbet skapa och alltså verka
vilseledande (verben äro ju afledda af kunskap, sällskap).

Obs. att de allra flesta här (under a) anförda verben
bilda abstr. på -ande. 1

1 Betlling angifves i SAOB ss. mindre brukligt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:39:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/verbalabs/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free