Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»4
G. CEDERSCH1ÖLD
»tillrättavisa»); jfr de bl. i pl. brukliga bannor till verbet banna,
och snubbor till verbet snubba — möda — vaka — skälfva
( = »skälfning», t. ex. P. Molin Å d a 1. 68) — hvila — skada —
smitta — pina (däremot tyckes ej sbst. knipa och klämma äga
motsv. betydelse hos de likalydande verben) — plåga — smärta
— bränna (mest i ssgr: sol-, hals-) — hetta — flamma och låga,
så vidt dessa kunna tjänstgöra ss. nom. act. — kyla — svalka
och skugga, i den mån de kunna ha karaktären af nom. act. —
blöta (för så vidt detta sbst. användes = blöt, blötning) —
ända (jfr -e) — syssla — resa — träta — yra (jfr yrsel) — hosta
— hicka — grönska — brådska — öfvergång till 2 representerar
sbst. tredska, som motsvarar verbet tredska(s).
2. Sbst. är formellt lika den (obefintliga) aktiva inf.
till det deponens, hvartill sbst. tjänstgör ss. nom. actionis:
lycka — sämja — leda till ledas (»bli led» vid ngt) —vånda.
3. Den motsv. inf. är förkortad, sbst. icke:
förmåga till förmå — välmåga till må väl.
4. Sbst. kombinerar annan afledningsändelse, i sht
s(e)l, med afl. -a:
känsla till känna (jfr känsel), erkänsla till erkänna —
kör sia (oftast i pl.) till köra (jfr körset) — yrsla, som brukas
t. ex. af Kellgren (Mina löjen), kan ännu någon gång
förekomma, t. ex.: »den patriotiska yrslan efter frihetskriget»
Ellen Key RahelVarnh. 26 (1908) — rädsla till rädas
(jfr d. rædsel). Lokalt förekommer argsla (= »förargelse»).
Härmed kan jämföras det af adj. glömsk afledda glömska,
som kan brukas ss. abstr. till glömma. I detta sammanhang
bör äfven nämnas klåda till klå (i bet. »klia»).1
5. Liksom /, utom att numera o b 1 i k form (på -o)
är den enda brukliga:
(i min) ego 1. ägo — (i) delo (= strid); verbet dela har dock
numera förlorat bet. »tvista» — (till) spillo (obs. att verbet
spilla fått mera begränsad betydelse) — bortodär-, från-,
här-, när-, sam(man)-, till-varo, motsv. vara borta, vara där * *
1 Gröda (jfr Tamm Avi. s. 37) kan väl knappast fungera som nom. act,
till gro.
* I det högtidligare bortovaro har andra stafvelsens vokal icke undergått
samma förändring som i det hvardagliga borta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
