Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Kap. I. Allmänna undersökningar om ordböjningens betydelse och förhållande till ordbildningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KAP. I.
Allmänna undersökningar om ordböjningens
betydelse och förhållande till ordbildningen.
Vi vilja först genom en etymologisk analys af valda
exempel göra det för läsaren begripligt, att conjugations- och
declinations-ändelser, så väl som härledningstillägg,
ursprungligen äro sjelfständiga ord med egen betydelse, och det äfven
i språk, hvilka, såsom öfver hufvud de Indo-Europeiska,
synas utmärkas genom en synnerligen mångfaldig,
hemlighetsfull och invecklad ordböjning. Sedan skola vi redogöra för
allmänna arten af språkens urbeståndsdelar och genom
ordanalyser antyda dessas ingående i de verkliga orden. Vidare
skall uppgiften blifva att genom en öfversigt af språkens
förnämsta bildningsskeden ytterligare belysa den företrädesvis så
kallade flexionen i de högst stående menskliga idiomen.
Slutligen meddelas en antydning af arten af de
språkverksamhetsyttringar, hvar för sig, hvilka förenade bilda de verkliga orden
eller satsdelarne, nämnligen stambildningen och ordbildningen
i inskränkt bemärkelse.
Det torde vara en vanlig föreställning, att de
grammatikaliska ändelserna i och för sig äro tomma och
betydelselösa ljud, ehuru de tjena till att i viss mon förändra
betydelsen af de ord, hvilka af sig sjelfva, så att säga, utvuxit
i dessa tillägg. I synnerhet gäller väl detta om
böjningsändelserna. Så t. ex. förefaller ändelsen ai i det Fransyska
språkets futur-former utan tvifvel mången såsom ett i och
för sig rent tillfälligt ljud, hvilket endast genom föreningen
med infinitivens r och följaktligen såsom utbildning af
ordstammen erhåller sin betydelse, nämnligen att beteckna
tillkommande tid. Emellertid äro futur-ändelserna i Fransyskan,
lika som i alla de Romaniska språken, ingenting annat än
former af hjelpverbet avoir, hvilket ock tydligen visar sig
af Spanskan och Provengalskan, i hvilka den skenbara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 13:39:31 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/verbflex/0006.html
