Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. I. Allmänna undersökningar om ordböjningens betydelse och förhållande till ordbildningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
går) betecknar fxc första pers. sing. (ursprungligen ma, jag),
hvaremot begynnelseljudet 6 är en tillsats till roten för att
bilda tempus prisens; t ensamt utgör roten, såsom äfven
synes t. ex. af Ifttv och det Lat. tre. I etfii (jag är) åter,
hvilket står i stället för etffliy Sanskr. asmi, är roten as.
Det är att antaga, att rötterna i språkens äldsta tillstånd
omedelbart utgjort verkliga ord, ungefär så, som förhållandet
ännu i dagar i de enstafviga eller så kallade isolerande
språken t. ex. Chinesiskan. I ett sådant språk moste
följaktligen ett och samma ord efter olika förhållanden lika väl
kunna vara både substantiv, adjectiv, verb och partikel. Så
lärer ock t. ex. ordet ta i Chinesiskan utan all ljudförändring
kunna betyda: stor, storlek, vara stor, mycket; endast det
olika förhållandet till andra ord i satsen afgör, till hvilken
ordklass det i hvarje serskildt fall är att hänföra. Men skall
något förhållande hos ett ord uttryckas genom ljud, så sker
detta genom ett annat sjelfständigt ord med lika ursprunglig
betydelse, således genom en annan rot. De Svenska orden:
med en käpp, lära i Chinesiskan motsvaras af ett uttryck,
bestående af tvenne enstafviga ord, af hvilka det ena väl
kunde tagas för en præposition, men är i sjelfva verket, äfven
det, en naken rot, hvilken, brukad såsom verb, skulle
betyda använda, I det fall, då vi i Svenskan säga: hemma,
begagnar Chinesen likaledes tvenne skilda ord, af hvilka det
ena betyder hus, men det andra egentligen: det inre. Dagen
benämnes i samma språk med en förening af tvenne rötter,
den ena betydande sol, den andra son. — Det nästa
trappsteget i språkens utveckling intaga de agglutinerande. I
dem förenas ursprungligen två och två rötter för att bilda
ord eller satsdelar, hvarvid den ena roten förlorar sin
sjelfständighet och nedsjunker till en blott ändelse. Men hvad
som gäller om en förening af tvenne rötter, moste ock gälla
om en förening af flere, nämnligen så till förståendes, att i
det verkliga ordet blott en rot fortfarande behåller sin egna
oafhängiga betydelse, under det de andra förlora sin
ordsjelfständighet, men dock uppfattas såsom i sig betydelsefulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
