Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. I. Allmänna undersökningar om ordböjningens betydelse och förhållande till ordbildningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvaraf medelst tillägg af den demonstrativa roten a bildas
prsesensstammen halpa. Lägges härtill en annan
demonstrativ rot ta 1. tva, sedan förändrad till ti och si, utmärkande
andra pers. sing., uppkommer formen halpasi; men genom
så kallad försvagning af a till i i de båda första stafvelserna
och genom utelemning af den sistas vocal erhålla vi hilpis,
som just är den motsvarande Gotiska formen. Först genom
ytterligare, och ingalunda obetydliga förändringar, nämnligen
förvandling af det första i till ia, vidare je, utbyte af
ändelsen is mot er, ja, ändtligen, i sjelfva verket äfven
bortkastning af det begynnande h, komma vi om sider till den
Svenska praesens-formen, hvilken nu mera gäller lika väl för
hvilken som häldst af de trenne personerna i singularis.
För att återkomma till rötterna, erinra vi derom, att
de äro äfven de flecterande språkens äldsta beståndsdelar.
Ur dessa uppstå ordstammarne, hvilke med afseende å det
sista utvecklingsskedet ännu lika litet, som de förra, äro några
verkliga ord, emedan dessa ytterligare bestämmas af
person-eller casus-ändelser, hvilket till och med gäller om partiklarne,
som, med undantag af de egentligen utom språket stående
interjectionerna, ursprungligen icke äro annat, än blotta —
casusformer. Med ordstam menas den del af ett ord, som
återstår, när man afsöndrar de egentliga conjugations- eller
declinations-ändelserna och upphäfver öfriga genom böjningen
åstadkomna förändringar. ’Ordstammarne äro således de
ordformer, som ligga till grund för alla (modi och) personer af
ett verbum, eller alla casus af ett nonien, och som med
afseende härå kunna indelas i verbal- och
nominal-stammar, men hvilka såsom sådana åtminstone icke i de
Indo-Europeiska språken efter regeln förekomma såsom verkliga
ord eller delar af satsen, utan endast å vetenskaplig väg,
äfven de, kunna i sin renhet och egentlighet framställas. Om
det t. ex. är frågan om att framställa stammen till det
Fornisländska ordet skiöldr (sköld), så innebär det uppgiften att
finna den ljudförbindelse, som förutsättes för bildningen af de
serskilda casus-formerna i singularis och pluralis, och urhvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
