Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. I. Allmänna undersökningar om ordböjningens betydelse och förhållande till ordbildningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken man lika väl kan förklara den ena, som den andra;
lika väl dat. sing. skildi och genit. skialdar, som nom. och
acc. i samme numerus, och likaledes hvilken casus som häldst
i pluralis. Stambildningen är väsendtligen det samma, som
den vanligen så kallade ordbildningen; likväl bör det noga
märkas, att enligt den nyare språkvetenskapens fordringar
till den förra rätteligen räknas mycket, som allmänneligen
går och gäller för conjugations- och declinations-former, t. ex.
hela tempus- och modus-bildningen. I sjelfva verket är
således stambildningen vidt omfattande och i språkbildningen
öfver hufvud djupt ingripande, och det är i denna, icke i
ordböjningen i inskränkt mening, som, efter hvad vi längre
fram ytterligare få se, skilnaden emellan olika conjugationer
och declinationer egentligen ligger; ordböjningen åter består,
strängt taget, icke i något annat, än person- och
casus-ändelsernas tilläggande till de å flerfaldigt sätt olika
modificerade ordstammarne. En ordstam kan utgöras: antingen
af blotta roten, förändrad eller oförändrad, t. ex. u och c i
praasens-formerna u\ii och l^iev af levat; eller af rotens
fördubbling med eller utan inre förändring (reduplication), t. ex.
i diåcofiu; eller af den i något afseende förändrade enkla eller
fördubblade roten jämnte åtföljande tillsatser, t. ex. den
Gotiska praesens-stammen baira (jag bär), ursprungligen bira, af
roten bar , Sanskr. bhar; vidare stammen haihaitja i den
Gotiska conjunctiv-formen haihaitjau, hvari Jiaihait är
praeteriti-stam, tillägget ja utmärker conjunctivus (rättare optativus),
och u är person-märke; infinitiven är haitan (kalla), roten
hit. -— Af de omedelbart ur rötterna upprunne stammarne,
som vi vilja kalla ordstammar af första ordningen, kunna
åter nya bildas, stammar af andra ordningen. De verba,
hvilkas stammar tillhöra det första slaget kallas stam-verba,
de öfriga härledda. Så t. ex. är det Gotiska verbet
hneivan (böja sig) ett stam-verb, emedan dess stam hneiva är
i första hand bildad af roten hniv; men stammen ihnaivjan
(förödmjuka) förutsätter det förra verbets præteriti-stam hnaiv,
och bildar således ett härledt verb. — En annan, från de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
