Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - KAP. IV. Om den nu varande Svenska ordböjningens hufvudarter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kännetecken i vissa fall innebär en afvikelse. Andra
öfverensstämmelser, visserligen af mera underordnad vigt, skola
dock äfven visa sig redan vid framställningen af en kort
öfversigt, i samma ordning som förut rörande Gotiskan, af de
serskilda klasserna af de starka verben i Svenskan med
afseende å bildningen af præter. indic. sing. och plur.
Oregelbundenheter och mera enstaka företeelser kunna naturligtvis
icke här tagas i betraktande. All egentlig redogörelse för
præsens-stammarne blifver derföre ock utelemnad. — Den
första klassen har bibehållit största likheten med de äldre
språken och charakteriseras af vocalerna a och u med
position, t. ex. finna, fann, funno. Den andra har a och å
[= Forn-Isl. á] med efterföljande enkel rotconsonant, t. ex.
gifva, gaf, gåfvo. De fordom hithörande verben å liquida
skilja sig nu mera endast genom den enkla rotconsonanten
från föregående klass. Den tredje klassens præteriti-vocal
är o [= Forn-Isl. ó], t. ex. fara, for, foro. Rotconsonanten
är äfvenledes här, lika som ock i de tvenne följande
klasserna, enkel. Den fjerde klassen charakteriseras äfvenledes
af samma vocal både i sing. och plur., nämnligen af e, hvilket
i ena fallet motsvarar det Forn-Isl. tveljudet ei, i det senare
i, t. ex. gripa, grep, grepo. Den femte klassen omfattar
tvenne afdelningar. Till den ena höra verb med ju eller u
i præsens-stammen; till den andra de, som hafva y i denna
form. Præteritum utmärkes af ö, hvilket här motsvarar det
Forn-Isl. tveljudet au, men i det nyare språket äfven in-
trängt i plur., t. ex. njuta, njöt, njöto; sluka, slök, slöko;
nypa, nöp, nöpo. Dock kan i præt. plur. af en del ord af
den senare afdelningen äfven det ursprungliga u låta höra
sig. J i orden å ju betraktas helt och hållet såsom consonant
och förekommer derföre enligt regeln äfven i præt. framför ö.
I den sjette klassen ändteligen sammanfatta vi de få verb,
som motsvara de ursprungligen reduplicerande i de äldre
språken , och af hvilka de, som jämförelsevis kunna kallas för
regelbundna, i præt. hafva ä eller e med enkel rotconsonant,
t ex. låta, lät, läto; gråta grät 1. gret, gräto 1. greto; eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
