Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - KAP. IV. Om den nu varande Svenska ordböjningens hufvudarter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ock ö med position, t. ex. falla, fött, föllo. Ä eller e
motsvarar påtagligen det Forn-Isl. é, under det att ö synes
återgifva lika väl é, som äfven ió 1. io. — Participium præteriti
passivi charakteriseras i den första klassen af u, men i de
öfriga i allmänhet af samma vocal, som i præsens-stammen.
Dock förtjenar det uppmärksamhet, att i i partic. i fjerde
klassen motsvarar ett kort Forn-Isl. i, under det att
præsens-i i grunden är det Forn-Isl. i, äfvensom att i senare
afdelningen af den femte klassen præsens-vocalen ännu icke
hunnit till fullt herravälde i partic. præt. Supinum, som är
en för den nyaste Svenskan egen form, skiljer sig ifrån
neutrum sing. af partic. præt. i de starka verben genom att hafva
bevarat den ursprungligare ändelsevocalen i; i de svaga
verben åter är skilnaden, der han finnes, blott orthographisk.
De svaga verbens väsendtliga kännetecken är, såsom
i alla Germaniska språk, att præteriti-stammen bildas genom
sammansättning. Det de eller te, som vi redan i första
kapitlet påpekat såsom characteristiskt för det svaga
imperfectum i Svenskan, har i vår redogörelse för de Gotiske
verbal-stammarne visat sig ursprungligen tillhöra en sjelfständig
præteriti-stam, och vid betraktelsen af Forn-Isländskan hafva
vi i sjelfva verket funnit förklaringen, hvarföre detta
præteritimärke i Svenskan uppträder i en tvefaldig skepnad. Vi
påträffa således äfven här en märklig öfverensstämmelse med
fornspråken, så mycket mera öfverraskande, som hela
stafvelsen de (den egentligare formen) otvunget kan sammanställas
med det Gotiska da och det Forn-Isländska da eller di (de).
— Beträffande vidare indelningen af de svaga verben, så få
vi äfven här väsendtligen samma klasser, som i
Forn-Isländskan. Den första kommer sålunda att motsvara den klass
i det gamla språket, som egentligen charakteriseras af
binde-vocalen i, hvilken åter i grunden icke är någonting annat,
än en återstod af det Gotiska ja och det Sanskritska oja.
I det nu varande språket utmärkes denna klass i sjelfva
verket derigenom, att imperfecti de eller te föregås af
consonant. Underafdelningarna äro tvenne, allt efter som im-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
