Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - KAP. IV. Om den nu varande Svenska ordböjningens hufvudarter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
perfectum i motsats till præsens och infinitivus företer den
oomljudna stamvocalen, eller samma stamvocal genomgår hela
böjningen, t. ex. välja, väljer, valde, vald, valt; men lära,
lärer, lärde, lärd, lärt Binde-vocalen har i de verb, i
hvilka han är bibehållen, antagit helt och hållet consonantisk
natur, och qvarstår då enligt regeln i alla böjningsformerna,
utom i præteriti-bildningarna af den första underafdelningen,
Jämnför t, ex. hölja, höljer, hölj, höljde, höljd, höljt med
dölja, döljer, dölj, dolde, dold, dolt Egentligen skulle
sistnämnda afdelning omfatta alla de verb å ja, i hvilka j
blott föreställer bindevocalen. Derföre bör, exempelvis, icke
häller något j tecknas i imperfectum, partic. præt. eller
supinum af verbet skilja. Annat är förhållandet med sådana
verb, som följa, höja, i hvilka j i infinit. föreställer både
g och i till sammans, såsom man ser redan af de i äldre
Svenskan mötande formerna fölghia, höghia. Som en afart
af denna klassens andra afdelning torde man väl snarast kunna
anse de Ny-Svenska verb, hvilka hafva, såsom det heter,
dubbelt tempustecken i præteriti-formerna, t. ex. fly, flydde,
flydd, flytt. Åtminstone skulle det hvarken historiskt eller
strängt logiskt kunna försvaras, om man uppställde dem som
en egen hufvudafdelning, sido-ordnad med de verb, som hafva
consonant framför enkelt tempustecken, samt med dem, som
hafva vocal före samma bildningsämne, såsom med tvenne
andra hufvudafdelningar. I historiskt afseende skulle detta
förfaringssätt hafva det emot sig, att tempustecknets
fördubbling är af ett temligen sent datum (jfr t. ex. te, tedde och
Gammal-Svenskt tea 1. te, tedhe) och påtagligen grundad i
en euphonisk egenhet, enahanda med den, som föranledt
fördubblingen af t i neutrum af de adjectiva, som i masc. sluta
med stammens vocal. Äfven af dessa verbs öfriga egenheter
synes man någon gång hafva gjort vida mera väsen, än de
förtjena. Gör man åter afseende å tempustecknets egenskap
af indelningsgrund, böra samma verb, såsom hafvande
dubbelt tempustecken, sidoordnas alla svaga verb med enkelt
sådant, betraktade såsom en enda klass. — Den andra
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
