Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konungens rätt att utfärda förordningar angående
de vilkor, under hvilka handel och näringar arbeta,
begagnades af Oskar I att lossa på förmynderskap och
tvång. Under den skarpa strid, som härom fördes i
tidningarne, stred Hierta för näringsfriheten, hvaremot
den forna "Statstidningen", efter 1844 åter "Post- och
Inrikes-Tidningar", öppnade sina spalter för
regeringsåtgärdernas motståndare, en omvändning af tidigare
förhållanden som väckte stort uppseende — och icke kunde
räcka länge. Reformlusten hos konung Oskar aftog också
märkbart. De dansk-tyska striderna och den
skandinaviska politiken lade mer och mer beslag på hans intresse,
och här var Hiertas tidning icke försvarare af kung
Oskars politik.
Den reformvind, som 1848 blåste genom Europa,
framtvang ändtligen från regeringen ett förslag till
representationsförändring, men ingalunda af beskaffenhet att
tillfredsställa reformvännerna, hvilka tvärtom samlades
till särskilda reformmöten i Örebro och där enades om ett
förslag, som bättre iakttog de allmänna valens grundsats.
Hiertas ställning härunder var svår. Han ville icke bära
skulden för det kungliga förslagets fall, genom att öppet
taga parti däremot, men han kunde ej med synnerlig
ifver arbeta för dess framgång. Dröjande att taga parti
i striden, ådrog han sig häftiga beskyllningar för att ha
öfvergifvit "personlighetsprincipen" för rikedomens anspråk
på öfvermakt o. s. v. och kunde ej längre med jämnmod
bära de allt råare anfallen i tidningar, hvilka föregåfvo
sig vara "Folkets röst". Det kungliga förslaget föll,
alldeles öfvergifvet af regeringen, oaktat Aftonbladets sena
understöd, antaget endast af borgareståndet (1850
december); polemiken mot Hierta tog allt gröfre mått.
Uttröttad, sårad, öfveransträngd, lyssnade Hierta till anbud
om försäljning af Aftonbladet. Efter tjugoett års arbete i
den svenska tidningspressen lemnade han ledningen af
sin tidning åt ett konsortium (bolagsförening) af
"magistrar", bland hvilka Bergstedt, Svedbom och Sohlman
hvar i sin ordning förenat sitt namn med Aftonbladet.
Tjugoett år är ett långt skede af en människas
offentliga lif; Hiertas värksamhet under åren 1830—51
är en yttring af andelig och kroppslig styrka och uthållighet,
som sällan kommer på en människas lott. Nu behöfde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
