Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Print (PDF) - On this page / på denna sida - skymningen föll snabbt i Kamwarlu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på ett dussintal alarmerade medlemmar av slottsvakten.
I så fall väntade honom värre slut än en kniv i
strupen. Kamwarlu var inte särskilt beryktat för sin
tortyrkammare, men det kunde knappast bero på att
man inte hade någon. Snarare berodde det då på det
faktum att tortyrkammare knappast är något man talar
om, särskilt inte med gäster, och den som upplevt
den är heller oftast inte i stånd att förtälja om
sina upplevelser.
Det fanns inget sätt att direkt öppna fönstret
utifrån. Men på insidan måste det däremot finnas en
klinka någonstans. Om han hade tur satt den -
Försiktigt stack han in knivbladet i springan mellan
det stora, tunga fönstret och den kalla stenväggen,
längst ner. Sakta förde han den så uppåt. Inte
ett ljud nu! Snart stötte den på motstånd.
Han fattade stadigt om skaftet och - då tändes ljuset
därinne igen.
Hans snabbhet räddade honom. Han slungade sig bakåt,
rakt ut i mörkret, i den riktning han visste att den
tjocka grenen fanns, hamnade med ena foten på den
bräckliga utlöparen, studsade och fick grepp om
stammen, som han klamrade sig intill, på motsatta
sidan mot fönstret. Han hade ingen tid att tänka,
hängde där bara plötsligt ute i mörkret och stirrade
fram bakom grenarna mot fönstret. Hade han blivit
upptäckt?
Innanför fönstret fanns en helt liten kammare, men
inredd med all den prakt man kunde vänta sig. Mattorna
som täckte golvet var tjocka och gick i rött och
guld, väggarna var behängda med skimrande brokader
och längst in fanns en bädd, där allt gick i blått
och rött, Kamwarlus färger. Men flickan, som satt
på bäddkanten, med ett ljus i handen, var svept i
en grön mantel, en fläkt av vår och värme i all den
kalla prakten.
Han hängde förtrollad vid sin gren, glömsk av
allt utom det långa håret, som föll i mjuka,
kastanjefärgade slingor över hennes skuldror och
bröst - och den graciösa rörelse med vilken hon reste
sig och kom bort emot fönstret. Men så kom han att
tänka på kniven, som fortfarande satt inkilad i
fönsterspringan, och en ström av tankar jagade fram,
hur han ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
