Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - skymningen föll snabbt i Kamwarlu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på ett dussintal alarmerade medlemmar av slottsvakten.
I så fall väntade honom värre slut än en kniv i strupen.
Kamwarlu var inte särskilt beryktat för sin tortyrkammare, men
det kunde knappast bero på att man inte hade någon.
Snarare berodde det då på det faktum att tortyrkammare
knappast är något man talar om, särskilt inte med gäster, och den
som upplevt den är heller oftast inte i stånd att förtälja om
sina upplevelser.
Det fanns inget sätt att direkt öppna fönstret utifrån. Men
på insidan måste det däremot finnas en klinka någonstans. Om
han hade tur satt den –
Försiktigt stack han in knivbladet i springan mellan det
stora, tunga fönstret och den kalla stenväggen, längst ner. Sakta
förde han den så uppåt. Inte ett ljud nu! Snart stötte den på
motstånd.
Han fattade stadigt om skaftet och – då tändes ljuset
därinne igen.
Hans snabbhet räddade honom. Han slungade sig bakåt,
rakt ut i mörkret, i den riktning han visste att den tjocka
grenen fanns, hamnade med ena foten på den bräckliga
utlöparen, studsade och fick grepp om stammen, som han klamrade
sig intill, på motsatta sidan mot fönstret. Han hade ingen tid
att tänka, hängde där bara plötsligt ute i mörkret och stirrade
fram bakom grenarna mot fönstret. Hade han blivit upptäckt?
Innanför fönstret fanns en helt liten kammare, men inredd
med all den prakt man kunde vänta sig. Mattorna som täckte
golvet var tjocka och gick i rött och guld, väggarna var
behängda med skimrande brokader och längst in fanns en bädd,
där allt gick i blått och rött, Kamwarlus färger. Men flickan,
som satt på bäddkanten, med ett ljus i handen, var svept i
en grön mantel, en fläkt av vår och värme i all den kalla
prakten.
Han hängde förtrollad vid sin gren, glömsk av allt utom
det långa håret, som föll i mjuka, kastanjefärgade slingor
över hennes skuldror och bröst – och den graciösa rörelse med
vilken hon reste sig och kom bort emot fönstret. Men så kom
han att tänka på kniven, som fortfarande satt inkilad i
fönsterspringan, och en ström av tankar jagade fram, hur han...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
