Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - skymningen föll snabbt i Kamwarlu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men då hon öppnade det stora fönstret, föll kniven
ned i nischen med ett svagt klirrande, som blandade
sig med de övriga ljud som uppstår, när man öppnar
ett tungt slottsfönster, och hon märkte det inte.
Inte heller tycktes hon se kniven, där den låg,
glimmande i nischen.
I hennes ögon speglades endast stjärnorna, de var
det enda hon såg, de myriader tysta ögon, som alltid
vakat över henne.
– Säg mig, stjärnor, hur ska jag göra?
Hennes röst var bara en mjuk, melodisk viskning,
endast hörd av stjärnorna, och honom.
– Länge har jag vistats här på slottet i Kamwarlu,
som gäst. Men varje gång jag talar om att återvända
hem, vill man alltid uppskjuta min färd än några
dagar. Alltid finner man en ursäkt, en bal hållen till
min ära av någon furste, och hur kan jag då tacka
nej – för att inte såra Konungen och Drottningen i
Kamwarlu? Jag har ingen rätt att hysa onda tankar om
människorna här, men...
Hon tycktes nästan lyssna efter svar.
– Och jag har märkt hur prins Cabal ser på mig på
ett särskilt sätt, som fyller mig med rysningar,
som om han vet något jag inte vet. Men ändå kan jag
ju inte såra Konungen här, för min faders skull. Kan
ni säga mig, stjärnor, hur jag skall göra?
Hon såg upp och suckade. Väntade inget svar.
Men Carli förstod att han kunde röja sig för henne, hon anade om
hon än inte visste, och hon skulle inte avslöja honom.
– Fly, prinsessa, viskade han. Fly! För din faders
skull. Annars är du prins Cabals maka om några dagar
och Denetah är i fiendehand.
Hon var så försjunken i sina sorgsna tankar, att hon
först inte tänkte annat än att det var stjärnorna,
som svarade henne. Men sedan upptäckte hon att
rösten inte kommit däruppifrån och sänkte förskräckt
blicken. Han hade då redan rest sig ur sitt gömställe
och stod hukad på grenen, som löpte förbi fönstret,
en hotfullt mörk gestalt, som plötsligt materialiserat
sig ur intet.
– Frukta ej, prinsessa, viskade han. Jag har kommit för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
