- Project Runeberg -  Detta är verkligheten /
0019

(1980) [MARC] Author: Bertil Mårtensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - skymningen föll snabbt i Kamwarlu

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

försvunnen i från slottets närmsta omgivningar, blev han
stående och betraktade henne där hon låg. Hon var helt
ung, inte mer än sjutton, arton år gammal. Hennes
ansikte ägde all den nyblivna kvinnans omedvetna
visdom. Läpparna var halvöppna. Det såg nästan ut
som om hon log.

– Vad drömmer du, prinsessa, viskade han.

Först nu såg han att hennes fötter var bara. Det
återförde honom snabbt till verkligheten. Hans blick
irrade runt kammaren. Han kunde inte föra henne ut
i den kalla natten utan någonting på fötterna.

Blicken stannade vid ett par tunna ridstövlar.

Ridstövlar och nattdräkt. Han log.

Han kände snabbt på tyget i den mantel hon svept om
sig då hon stigit upp på nytt. Det fick räcka. Det
fanns ingen tid. Hellre förkyld än död. Och hellre död
än bortgift med prins Cabal mot sin vilja och faderns.

Och nu – släck!

När mörkret föll i kammaren såg han hur ljust det
blivit ute. Snabbt! Med den medvetslösa flickkroppen
på ryggen, dök han ut genom fönstret – månskäran
syntes nu ovan den försilvrade bergssiluetten – ett
försiktigt språng! – han hade en hand fri nu, bara –
den oändligt långsamma klättringen ned genom den mörka
Kamfi-kronan, vars fina nät av kvistar trasslade
in sig i hennes hår, den sista klykan. Snabba
ögonkast. Men ingenting syntes. Ingenting hördes.

Han var nära att tumla omkull med sin börda, när han
tog mark, men återvann balansen.

En sekund stod han stilla och lyssnade. När
fortfarande inget hördes dök han in ibland
skuggorna. Månljuset hade ännu inte trängt ända
hitner.

Men han hade inte hunnit mera än tio steg, när han
hörde röster och de tunga stegen av slottsvakter
alldeles inpå sig.

– Jag kunde svära på att jag hörde något, sa en röst.

Det glimmade av yxor i mörkret.

– Inbillning, svarade en annan röst. Vem skulle det vara?
Någon som är ute för att röva bort prinsessor, va?

Grova skratt. Men sedan...

– Fast det skadar kanske inte att se efter. Ta du det där

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:23:17 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verkligh/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free