Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kamli-trädens doft hade en sällsam inverkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det största, det närmaste och troligtvis det man
skulle låta spärra först när man upptäckte vad
som skett borta på slottet. Möjligen var det även
bevakat av soldater från Kamwarlu, redan nu. Han hade
inte kunnat finna ut om det var så. Till höger låg
Garnaledalen, på vars sluttande väggar bodde enstaka
boskapsskötare. Längre norrut, på vänster hand, låg
Thremapasset, beryktat för de plötsliga stormbyar,
som då de pressade sig fram mellan branta klippväggar
fick sådan kraft att de kunde slita en ryttare av
hans djur och slunga honom bort över bergen.
Garnaledalen var bebodd och svår att passera
obemärkt. Thremapasset var troligtvis – eftersom det
utgjorde den närmsta vägen till Denetah – bevakat
av gränstrupper.
Han hade redan på förhand bestämt sig för att
ge sig in i något av de talrika outforskade
passen, därför, och valt ut ett, där han gömt sina
förnödenheter i en grotta. Ingången till passet var
otillgänglig, eftersom den doldes av en framskjutande
bergsutlöpare. Det fanns många sådana pass. De skulle
få svårt att spåra honom ...
Ritten hade en mjukt framglidande, musikalisk rytm,
en svagt synkoperad galopp över en orgelpunkt av
urberg som bredde ut sig som huden på en jättelik,
sovande förhistorisk varelse. Åter gled hans tankar
ut, kretsade kring den slumrande flickan i hans armar,
oemotståndligt, men drog sig tillbaks, stundtals,
då de berörde förbjudet område.
Han varken ville eller kunde begå en andlig våldtäkt
med en flicka, som låg försvarslös i hans armar.
Växande berg i månsken. Köld. Vaga förnimmelser
av gryning.
Tidigare hade de varit en gigantisk siluett vid
horisonten, men när han närmade sig sprack siluetten
upp. Enstaka berg lösgjorde sig och kom närmre, andra
förblev orörliga, oberörda av hans framfart. Ferden
hade ett enastående lokalsinne. Det var som om den
förberett sig ett helt liv for att göra den här ritten
så snabb och tveklös som möjligt. De följde randen av
ett berg, som tornade upp sig rakt över dem och sände
en mörk, gigantisk skugga bakåt över stäppen. Foten av
berget omgavs av vilda och spetsiga klippformationer, men ferden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
