Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kamli-trädens doft hade en sällsam inverkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undvek dem inte. Den kastade sig alltid rakt in
i härvan och lyckades alltid finna en väg igenom,
liksom tidigare i skogssnåren.
Månen hängde åter långt nere, en stor gul skiva,
som knappt förmådde belysa sig själv. Av stjärnorna
återstod endast några av de starkaste som nu blinkade
matt emot den gryende dagen.
Gryningen var än så länge mera en känsla än en
serie förnimmelser. Det hade knappast börjat ljusna
än. Ingen rodnad syntes på himlen. Men det var heller
inte natt. Det var gryningsland och förväntan.
Han spejade sig omkring för att utröna hur långt de
hade kvar. Rakt fram låg en bergsrygg, som sträckte
sig ut mot slätten, en mörk, skrovlig arm. Bortom
den ...
Plötsligt ändrade ferden kurs och styrde rakt in mot
bergen. Carli blev så överraskad att det tog några
ögonblick innan han reagerade, men när han med benen
försökte styra djuret tillbaks i den gamla kursen
var det som att försöka rubba ett berg. Djuret ökade
också på takten och flög formligen fram över slätten
som var steril sandöken nu.
En tanke for igenom Carli. Han vände sig om ...
Och – långt, långt borta kunde han tydligt urskilja
ett stoftmoln, som yrde upp. Det var så avlägset att
det var omöjligt att avgöra i vilken riktning det
rörde sig. Men det rörde sig, och det kunde endast
betyda en sak: han var förföljd.
Rakt fram skymtade han ett pass, som tycktes leda
rakt in i bergskedjan, men det var fel pass. På höger sida om
passet tornade ett bergsmassiv upp sig och sände en
skugga ut mot de flyende. Ferden jagade beslutsamt
rakt fram mot passet, men så snart den hunnit några
hundra meter in i skuggan, ändrade den ånyo kurs och
styrde åter mot det forna målet. Carli förstod nu
att det hela endast varit en avledande manöver. Det
bestyrkte hans tankar om djurets intelligens, men
samtidigt var det en aning irriterande att ha ett
djur, som tänkte för honom.
Men det hade utan tvivel varit rätt
tänkt. Avledningsmanövern hade inte kostat dem
mycket mera än tio minuter, men om den lyckades skulle
förföljarna tro att de var på väg mot det där passet,
och när de insåg att de blivit vilseledda skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
