- Project Runeberg -  Detta är verkligheten /
0028

(1980) [MARC] Author: Bertil Mårtensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kamli-trädens doft hade en sällsam inverkan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hon var fortfarande lätt omtöcknad av
tseni-pulvret. Den narkotiska drömvärlden ersattes
plötsligt av en ny och litet påtagligare drömvärld,
och det tog litet tid innan hon förstod att det
var verklighet.

För en stund sedan hade hon befunnit sig i sin
sovkammare på slottet i Kamwarlu, nu satt hon i famnen
på en okänd man och rusade på ryggen av en snabbfotad
ferd fram genom ett ödsligt, kallt klipplandskap.

Mannen såg rakt fram, inte på henne, leende, nöjt.

Ett minne trevade sig fram genom de förvillande
brokiga, narkotiska upplevelsegångarna, fram till
ytan ...

Hon mindes att hon stått vid fönstret och talat
med sig själv. Plötsligt dök bilden fram av en mörk
gestalt utanför, i natten, sedan blev det alldeles
mörkt omkring henne – hade hon släckt ljuset? –
och en hand grep henne och pressade sig mot hennes
ansikte ...

Hon rörde sig inte. Låg stel. Tittade upp på honom.

Han märkte till sist hennes blick och såg ned. Hon
var mycket liten i hans armar, mycket rädd, men hennes
ögon var klara och fasta.

Han log mot henne, men sade ingenting, utan styrde
det nu ordentligt trötta djuret genom ett myller av
klippor mot grottan, som var deras mål. Efter några
minuter var de där.

Först när ferden stod utanför grottan, ett mörkt hål
som tycktes leda rakt ned i underjorden, sade hon:

– Var är vi?

Han hjälpte henne av djuret, hon skälvde till när
hans händer fattade henne om livet, men gjorde inget
motstånd.

– En bra bit utanför Kamwarlu, svarade han. Det här
är Marmerbergen.

Hon såg sig omkring, som om hon ville tvinga sig
själv till att acceptera denna nya situation.

– Men varför?

– Du ville ju komma hem, prinsessa. Jag skall föra
dig till Denetah, till din faders borg.

Hon snurrade runt: – Då är det sant?!

– Vad då?

– Att jag svävade i fara i Kamwarlu ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:23:17 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verkligh/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free