Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kamli-trädens doft hade en sällsam inverkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett förnämt avstånd, men till slut fann sig i och
till och med fann behag i hennes smekningar.
Carli lagade till en torftig måltid av den
torrproviant han hade med sig, det fanns ingen tid
att ge sig ut på jakt nu. De måste komma så långt in
som möjligt så snabbt som möjligt.
Men färskvatten måste de ha. Det här kunde vara den
sista möjligheten de hade att fylla på förrådet på
flera dygn. Närvaron av växtlighet utanför vittnade om
att det troligen fanns en källa någonstans i närheten.
Denée tycktes fundera på något. Slutligen bröt hon
tystnaden:
– Men, sa hon, om vi är på väg till Denetah följer
vi fel väg. Denetah ligger söderut. Det här passet
leder mot norr.
Carli nickade. – Ja, men det första Kamwarlu torde
göra är att spärra vägen till Denetah. Jag hoppas
finna en ny väg dit. Jag har anledning att tro att
det finns en förbindelse mellan det här passet och
de andra passen längre söderut. Om inte – så får vi
klättra. Det kan bli svårt, rentav farligt. Men det
är du själv som ska välja. Om du önskar, kan du –
Hon såg överraskat på honom:
– Återvända till Kamwarlu?
Hon sänkte blicken.
– Hellre då dö. Prins Cabal är så ... så ...
Tystnad, länge.
Sedan höjde hon åter ansiktet. Hennes ögon betraktade
honom forskande. Han väntade.
– Jag är Denée, sa hon. Du är Carli. Men vem är Carli?
Han teg. Han kunde inte svara ...
Till slut svarade han, med ansträngd lätthet:
– Carli är – bara Carli. En vän.
Och han reste sig, abrupt, och gick ut ur grottan för
att söka en källa. Men hela tiden kände han hennes
undrande blick i ryggen.
Källan porlade fram ur berget med obekymrad glädje,
omedveten om tidens förlopp, om stundande höst
och sin ödsliga omgivning – inte femtio meter
ifrån grottan. Runt omkring hade växt upp en liten
miniatyroas, ett litet Kamfi-träd hade slagit rot
och dess blommor, som var små miniatyrer av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
